Det går upp och det går ned...

[Disab]

Ja, vad säger man?

Det är verkligen som en berg-och-dalbana (hur sjutton skriver man det?)! Vissa dagar känns det faktiskt okej och vissa dagar kan det vara ren glädje som visar sig stundvis.

Men andra dagar är det svart.....känner mig sotig hela jag efter att ha rullat runt i kolgruvan....

Jag saknar inte mitt ex på samma sätt som tidigare och det skär inte i hela kroppen när jag tänker på det vi haft. Jag kan tänka på saker vi gjort tillsammans utan att förlora mig i en massa känslor. Jag saknar honom inte på olika tillställningar eller aktiviteter på samma sätt som tidigare. Jag kan tänka på honom då, men alla känslor som jag tidigare hade i såna situationer är nästan obefintliga.

Men sen finns det dagar då tårarna är så många att jag fyller ett badkar....Jag får inga speciella tankar vid dom stunderna - jag bara gråter! Igår hade jag kunnat gråta hela em och kvällen kändes det som. En klapp på axel till mig för att jag tillåter mig att gråta längre och längre stunder. Jag har så svårt att acceptera att alla känslorna har rätt att vara där. Efter en timmes gråt börjar jag dock fundera på om det är riktigt normalt eller inte...

Vissa dagar är "demonen på sängkanten" så himla tydlig och tung, jag vill bara sticka huvudet i sanden och invänta nästa dag.

Mycket tankar om hur jag vill ha mitt liv och vad jag behöver för att må bra.

Men det känns ändå i allt "elände" att jag är på väg framåt (i alla fall vissa dagar).

[juni3brud]

Det låter som om du har kommit en bit på vägen, skönt för dig. Men visst är det så. Vissa dagar har man planer och vill saker sen är det dagar då allt är grått. Men jag märker att dom gråa dagarna blir färre och man kommer inte lika djupt ner längre. Men det är en konstig tomhetskänsla som man har. kram på dig.

[Papabear]

Med tiden kan man byta fokus från sorg över personen (eller det som var) till sorg över det aldrig blev (framtiden, se barnen växa upp tillsammans, åldras ihop, mm). Det är också en sorg men den handlar inte så mycket om personen som försvann ur ens liv. Jag var själv alltför länge i "känsloträsket" och hade svårt att skilja sorg från sorg. Allt handlade om att jag blev lämnad (offerroll). Men visst kan jag någon ensam stund bli lite sorgsen över det som aldrig blev och att missa halva barnens uppväxt pga någon annans beslut (som togs utan att blanda in mig). Men tiden visar att det blir bättte. Jag behöver inte längre se i någon backspegel om någon förändring. Så det blir faktiskt bättre, bara inte så snabbt man vill. Man måste ta sig tid att läka och landa i sig själv innan man blir hel. Så skynda långsamt även om det gör ont, du behöver det. /PB

[Gissegisse]

dom grå dagarna blir allt fler och för mig har nog de svarta försvunnit, kolgruvan också, har inte varit där på länge.. är fortfarande lika cool och kaxig, jaha du lille vän, om det inte passar att leva med mig och barnen utan att du hellre är med henne utan både mig och dina barn, ja då kan du fanimej sitta där, tycker inte ett dugg synd om dig! det är din förlust och du kommer att ångra livet ur dig längre fram men om du inte förstår bättre vad livet handlar om så kan det vara... vet inte som sagt var men jag tycker bara han är barnslig och korkad...

[juni3brud]

Sådär som du beskriver det PB, så känner jag nog mer och mer. När jag gick med här trodde jag aldrig att jag skulle vara här. Nu VILL jag må bra, känner mig inte helt lugn och ok. Men det känns att nångång så kommer det. Samtidigt blir jag arg på att han har bestämt det här. Jag har inte valt det. Kan inte förlåta måste försöka acceptera att det har hänt.

[Disab]

När sjutton blir man pigg igen?

Jag önskar så att få vakna upp pigg och inte som en zombie. Jag försööööker acceptera att läget är som det är just nu och ja, jag kommer vara trött ett bra tag till. Men det är svårt, för jag vill ju så gärna att det ska vara annorlunda!

Har svårt att acceptera att jag behöver vila på eftermiddagarna och trotsar mig själv väldigt ofta, för jag VILL inte behöva vila på eftermiddagarna. Jag vet, det är knasigt! Varför inte bara acceptera att så är fallet? Men jag försöker!

Har precis läst en bok som faktiskt hjälper en hel del. Boken heter "Att leva ett liv - inte vinna ett krig" av Anna Kåver. Det handlar mycket om att kunna acceptera verkligheten som det är - just nu. Att acceptera dom känslor som finns just nu - just här -även om det är smärtsamt. osv osv osv Himla bra bok!

[Lilo]

Gisse, känner också som du gör, stor del av tiden. Jag har varit och är fortfarande (herregud det är early days för mig, inte ens två månader sedan jag blev brutalt lämnad som en blixt från en klar himmel) så otroligt arg och tycker att han är ett ärkepucko! Jag tror att ilskan är bra, den föder energi. Men ändå...bakom ilskan finns ju en ENORM sorg. Båda dessa känslostämningar måste få ta plats tror jag. Fy f-n vad vi är duktiga allihop, som kämpar oss igenom! Stor kram till alla som behöver det!

[juni3brud]

Så så dom skrev igår gg, att fatta vad livet handlar om.. Mitt x har gått emot allt han har stått och trott på förut. Visst har han kanske sänt ut signaler om att allt inte var ok i vårat förhållande. Men jag trodde på det han stod för förut, när vi lovade allt det vackra till varandra. Inget har varit en uppoffring för mig. Hur kommer du ihåg allt jag har sagt? frågade han. Kanske för att det betydde nåt för mig? Fantastiskt hur nån man trodde man kände kunde ändras så. Hoppas jag aldrig mer kommer att träffa en sån stor egoist igen. Han sa att han mår dåligt, det kommer ikapp. Hmm.. hoppas verkligen att han mår skitdåligt, med all rätt. För jag mår inte så dåligt längre.

[Gissegisse]

Lilo, skönt för dig för som du säger det har inte gått så lång tid ännu... Visst är vi arga och bakom det ligger en stor sorg, först bara sorg och sen lite mer ilska och sen ännu lite mer ilska... nu tycker jag till och med att ilskan börjar ge med sig, man orkar inte vara arg hur länge som helst heller. Men jag vill inte vara hans vän, det är helt klart, nej tack!
Juni3brud, kanske livet handlar om olika saker för olika människor... att de tycker att livet är att hitta nytt och få vara förälskade all the time medan livet för oss är barnen och mannen och familjen står högt i kurs. Även om det dippar ibland i äktenskapet så vill man ha sin lilla kärnfamilj och inte skilja sig för att man tycker att det är tråkigt... Jag har också trott på allt som vi har haft, jag trodde vi hade något väldigt speciellt men tydligen så tyckte vi inte samma sak. Om det blir någon ny karl i framtiden så gärna en av annorlunda sort

jag säger som du, hoppas de mår skidåligt, för vi själva mår inte lika dåligt längre! yes ma´m

[juni3brud]

Upp och ner.. har haft en neråt stund, skrev nyss på papprena.. phu.. För tio år sen planerade jag nåt annat. Nu försöker jag hitta mitt inre lugn, inte känna mig på helspänn och i försvars position hela tiden. Glad kan jag vara ibland, men jag vill känna mig lycklig och glad, inte ha tankar som spretar och åker fram och bakåt. Visst har jag bra stunder, men ja, jag tror ni vet vad jag menar.