Hur snabbt ska barnen träffa ny partner?

[Lilo]

Min man (vi har inte skrivit under skilsmässopapperna än) lämnade mig med buller och bång för mindre än två månader sen, han har träffat en ny. Nu vill han att barnen (6 och 9) ska träffa hans nya REDAN. Jag tycker att det är helt huvudlöst. När jag protesterar säger han "du har inget veto". Hur resonerar ni kring detta? Kan också nämna som detalj att hon kom och sov över i den etta han tillfälligt lånar, när han hade barnen där! De har dock inte pratat med henne "hon sov bara" medan de var där! Har man bara att finna sig i vad ens expartner hittar på i ett sådant här läge eller vad gör man??

[Gissegisse]

åh fy sjutton vad ruttet, hjälp jag går itu nog för att de som lämnar är de mest egotrippade som går i ett par skor men hur lågt kan man sjunka? varför göra så här mot så små barn? Såklart det är huvudlöst! Kan inte lagen, vet inte vad man får och inte får göra, säga? Såklart man kan bromsa hur mycket som helst men hur kommer man åt honom när han har barnen i en vecka och ser till att han inte gör såna här dumheter? Någon?
Går ju inte att prata vett med honom antar jag... fy så dåligt, blir riktigt ledsen

[juni3brud]

Tror inte att det finns några lagar, däremot lite sunt förnuft skulle vara bra. Det är som vanligt barnen som kommer i kläm. Det är jättejobbigt, och som den som står brevid är det så mycket känslor som svämmar över av svartsjuka och ilska. Man kan framför sin åsikt, det är väl det ända. Tyvärr. Var tryggheten och klippan för dina barn.

[Papabear]

Tyvärr finns inga lagar som styr mänsklig dumhet och egoism. En mkt bra kvinna på familjerådgivningen sa att det första rådet de alltid ger är att inte ha så bråttom in i något nytt. De som får ta smällarna är barnen och man sköta sånt på sin egen tid och inte ställa till det för de som borde vara de viktigaste i ens liv!
Borde vara obligatoriskt med familjerådgivning när det finns barn...

[Bedrövad]

Barnen måste få lära känna den nya i lugn o ro utan att känna något hot från personen.
Den kommer ju aldrig att ersätta varken den ena eller andra föräldern utan kommer alltid att vara en utomstående ävn om man förhoppningsvis blir en del i den nya familjen.
Barn känner mer o är klokare än vad vi tror, de förstår och kan känna sig hotade, av att få en ny kvinna hos son trygga pappa. FÖr pappa kommer ju inte att vara samma person med den nya som när han är ensam eller med mamma.
Mitt råd där är att vänta, det är väl för satan ingen brådska att de ska träffa den nya utan låt det ta tid och komma naturligt.
Jag har en väninna (inget mera) som jag ofta chattar med på ex FB och där har man ju även videochatt. Eftersom ho bara är en vän men ändå kvinna så chattar jag helt öppet med henne o barnen har "pratat" med henne via chatten över min axel, frågat vad hon heter osv. De ser inget konstigt med det utan ser henne precis som det hon är dvs en vän till mig. Jag tro på liknande sätt om hon nu skulle varit mera än en vän, lugn o ro utan tvång på något vis samt att pappa i detta fallet kan vara sig själv..

Skit svårt att sätta en tid på det utan mycket hänger ju på hur alla mår och hur redo man är.

[Gary]

Precis det jax sagt till mitt x. Och har nu träffat "sitt livs största kärlek" Vi bor fortfarande under samma tak pga att det inte finns nån bostad i min prisklass i närheten och hyresrätt är bara att glomma. Hon slängde bodelningspappaer framför näsan på mig häromdagen med orden: Skriv på så jag kan minska mina kostnader (hennes far ska hjälpa henne med ett andral 100 tusen.
Jag förklarade för henne att jag kan inte skriva på dessa papper som gör henne till 100% ägare av huset. Och jag vill inte ta risken att en dag står några kartonger med mina kläder på altanen. Försökte förklara detta för henne att jag söker, rent av suger området på bomöjligheter.

Men fick till svar att du ska ut, jag vill kunna leva mitt liv och bjuda kompisar(on har en handfull som är allt annat än ofta hör av sig, än mindre hälsar på. Men internetkärleken jobbar i stan, men bor i en ort 30 mil härifrån. Smidigt uppläg för honom iaf. Efter hennes pressande och att barnen är och blir i kläm, Men fick nu ett erbjudande av en bekant om en nödlösning En etta hos en privatvärd. Ett rum, inget kök. Toalett och dusch i korridoren. 6000 för det kalaset. Känns som döden hade varit en befriande känsla just nu. Hyra för rummet och underhållstöd = 10000i månaden. Sen tillkommer alla andra utgifter. Men det absolut värsta är att jag inte kunna ha barnen. Mer än på nåt dagbesök ibland. Måste börja se mig om efter lördagsjobb för att kunnna få semester pengar iaf så man kan ta dom på liseberg och göra nåt kul under en sommar vecka.

Känslan efter att ha varit med dom med undantag en handfull dagar hela deras liv. Varje morgon, varje kväll.Fredagsmys, lördagsmys. Närheten. Sitta och prata med dom. Att det nu kommer försvinna. Det dödar mig inombords. Något jävulskt. varit till läkare. Fått tabletter, hjälper en att sova..men pulsen är onormalt högt på dagarna. Dem totala bryten där man rasar ihop psykiskt blir fler och fler ju närmare "rummetdagen" kommer, ju förr ju bättre säger hon bara, klart den nya föredrar en villa istället för överbefolkad övernattningslägenhet. Men mina barns tårar och "nej då kan vi inte sova över varranan vecka" sliter sönder mitt hjärta för varje gång....det gör ont.....oerhört jävla ont.Och en framtid som jag inte speciellt lockas av

[Gissegisse]

Nej vet du vad Gary, det hade inte jag tagit. Det är omänskligt, så kan du inte bo när du inte kan ha barnen hos dig. Då är det väl bättre att du bor kvar i villan ett tag tills det kommer upp något bättre? Om ni har fin kontakt så blir det som om du sviker dom om du flyttar in någonstans där de inte kan vara, nä Gary det går bara inte. Är det inte ert hus? Kan hon sparka ut dig på det här sättet?

[Gary]

Jo det är vårat hus. Vi kom överens i höstas att det fick ta tid, för barnens skull. Men nu har den nya kärlelen kommit in i hennes liv och hon "vill börja leva" Har påpekat det för henne att om det är så lämpligt att ta in en ny direkt, tycker ungarna ska få landa i lugn och ro. Men då är jag dum i huvudet och svartsjuk. Och dom ska anpassa sig till henne, inte tvärtom. Jag har försökt och försökt...men vägs ände är nådd. Men kontakten med mina barn kommer bli lidande....och det är en känsla och en blödande smärta som jag inte vet hur jag ska uthärda.

[Gissegisse]

Men det är inte rättvist, varför ska du backa på det ni kom överens om bara för att hon är kär i den andra? Han skiter ju i era barn och hon verkar ju ha deras bästa för ögonen. Och är det så så måste du finnas där för barnen, du kan inte flytta till en etta utan kök, kom igen nu.
Du måste säga nej helt enkelt! Ska hon köpa ur dig ur huset eller vad är planen?

[Bedrövad]

6000:- för ett rum, aldrig i livet.....
Jag vet inte hur det är med lagen tyvärr men det känns helt åt helvete.
Misstänker att du bor i en större stad med de priserna.

Enligt mig får hon väl helt enkelt lugna sig med att ha den nya kärleken hemma, o barnen ska ju inte behöva se sin mor med en ny direkt efter att pappa har flyttat, har amöban ingen hjärna eller vad...