aldrig riktigt glad

[trissan]

jag är så förbannat trött på att sällan känna mig riktigt glad, 1 /4-11 är det 1 år sedan jag flyttade ifrån mannen och vårt gemensamma hus, 20 år av mitt liv lämnade jag, ångrar inget, men jag trodde inte det skulle ta sådan tid att komma på banan igen, när jag väl känner att det börjar ljusna, ja då händer det något som gör att man åker baklänges igen. jag har ingen ork, lust till att hitta på något, ska tilllägga att det finns en ny man i mitt liv, men det börjar att kännas trist, det beror säkert mer på mig än på honom. någon som har lust att dela med sig av tips och ideér hur man ska få tillbaka glädjen.

[inte lätt]

Hoppas att glädjen kommer med våren till dej...en klyscha men kanske räcker det med det för att komma igång och vända de negativa tankarna rejält. Om du tycker om din nya man så vore det ju hemskt tråkigt om det skulle bli så att även ni bryter upp och du står helt ensam. Man måste nog börja lite smått tror jag kanskle en enkel resa med alla goda tillbehör kanske kan få dej att se honom och er med andra ögon. Även om det känns hopplöst och dött så försök.
Lycka till !

[juni3brud]

Ja du, det är konstigt. Mitt x förklarade för barnen att mamma och pappa blir glada på varsitt håll. Nu är ingen av oss glad. Pratade nyss med honom och han mår ungefär som du. Men han verkar inte trött på den nya. Jag kravlar mig upp ur en depression i samband med skilsmässan. Och barnen är i kläm. Visst är livet fantastiskt.

[Gissegisse]

Nä det är konstigt glad är man ju inte och det är inte han heller, stressad, migrän flera gånger i veckan, vredesutbrott, väldigt ledsen för att barnen inte vill... Så inte mår han bra inte men släpper ändå inte henne...