Hatar att må så här

[Biggan]

Idag har jag segrat över mig själv.
Mitt X har ringt 2ggr och jag har vägrat svara. Om jag bara hör hans röst vet jag att jag faller igen.
Vet ju att han inte vill ha tillbaka mig. Tror faktiskt att avstånd är det enda rätta.
Hur jobbigt det än är så är det nog det enda rätta.. Ingen kontakt.

[Blåklint]

Skall gå på konsert i kväll med ett par väninnor. Är egentligen första gången jag far "ut" efter separationen. Känner stundtals lite ånger för att jag gick med på att fara. Hur skall jag orka göra mig fin? Far kanske och dansa sedan efter konserten. Det är festvecka i grannstaden. Har inga förväntningar inför kvällen, annat än att jag hoppas slippa få syn på ett visst par.

Kämpa på alla där ute!

Kram,
Blåklint

[camillas]

Tänkte också först att det kanske var som bara jag skrev. Men efter att fått din beskrivning finner jag inte ord. Så fruktansvärt omoget!!!

[minion]

Jag tycker bara det är ett helt obegripligt och nästintill sjukt beteende.
Tacka högre makter för att du inte behöver leva med honom längre.

[Blåklint]

Inte för att det spelar någon roll, men sättet de så demonstrativt gjorde det på gör att jag tror att de var ute för att såra. De började hångla då de fick syn på mig och dottern. Såg inte till först vem de var men insåg då vi gick förbi. Såg exet i ögonen då vi passerade, då skulle det väl ha varit läge att sluta hångla om han verkligen skämts? De slutade först då de trodde att vi inte såg dem mera.

Dottern är tolv år och undrade själv över frågeställningen hennes pappa gav henne... "Nog såg ni väl att vi kramades... blev mamma ledsen?" Antar att det inte framkom i mitt första inlägg om händelsen.

Att han gjorde en sån sak mot mig må vara. Men vi har spenderat tid vid mentalvårdsbyrån p g a barnens dåliga relation till sin pappa. Vid mvb så påpekade de att barnens tillit till deras far är den sak som skall byggas upp innan några fler parter blandas in. Exet och hans nya hade alltför brått i början. Skulle inte tro att dotterns tillit till hennes far ökade av händelsen. Visserligen försökte jag att inte göra så stor sak av det inför henne, men såg ju att hon tog oerhört illa vid sig. I dag mår hon illa av det hon såg. Det var inte frågan om något stilla pussande precis.

[Bara jag]

Med risk för att trampa i klaveret, men han befann sig väl på stranden med sin tjej och hånglade för att han är förälskad? Som du beskriver det så släppte de genast varandra när de insåg att du var där. Och han skämdes säkert över att du fick se det, det var väl därför han frågade dottern om du blev ledsen. Men det låter som om du tror att de hånglade demonstrativt inför dig?

Det gör ont att de har en ny, fruktansvärt! Men leta inte hemska sidor hos X:et, det river bara i bröstet. Jag tycker mest synd om de nya tjejerna som har så bråttom att påbörja ett förhållande med en nyskild man. De kan väl hålla honom på halster för hans X och deras barns skull? Själv upplever jag att jag är väldigt försiktig med att fördjupa mitt eget förhållande. Jag lever med barnen, mitt jobb och vår vardag. Träffar den nye gör jag ibland, men är alltid mån om att hellre använda fritiden med mina barn. Ingen ska kunna säga att jag satte någon annan före mina barn och mitt eget liv. Och det tar väl ganska lång tid att lära känna en ny man ordentligt, vem vet vilka sidor han visar om ett år? Trägen vinner.

En riktig bamsekram på dig, det BLIR bättre, det onda tonar bort så småningom, men det tar en sjujäkla tid. Även om man träffat någon som bryr sig om en.

[Blåklint]

Nej, förstås spelar det egentligen ingen roll. Känslomässigt lär man väl ha lämnat en person helt då man inte längre bryr sig i vad den personen gör och med vem han gör det. Alltså är jag inte riktigt framme ännu, men jobbar på det.

Hände en annan sak på stranden i går också. Efter att vi fått syn på exet och hans nya så simmade jag och dottern. Hon är duktig på att simma och dyker långa sträckor. Efter ett tag beslöt jag mig för att gå upp och värma mig och tyckte att jag hade dottern strax efter. Hann lägga mig ner på handduken förrän jag insåg att hon inte kommit upp ur vattnet.

Gick tillbaka ner i vattnet och fick nästan panik då det gick flera minuter och jag inte såg henne någonstans. Det visade sig att hon bara gått upp lite längre bort och tagit en promenad. Jämfört med vad jag kände under de fasansfulla minuterna då jag inte visste var dottern var är exets svek ett piss i Mississippi.

[minion]

Spelar det någon roll varför de försökte bevisa något?
Räcker det inte med att inse hur omoget det var?
Det är det jag menar med att försöka ta sig vidare.
När det kommer så uppenbara signaler på urspårning finns det ju verkligen inget man kan ta på allvar.
Det säger allt om hur han 'tänker' och det räcker och blir över för alla andra situationer också.

[Blåklint]

Man kan så här efteråt undra vem de försökte bevisa något för? I tonåren kunde man ibland ta till sådana metoder då man trodde sig vilja bevisa något för någon som man haft ett "förhållande" med. Slutade med det då jag växt ur tonåren och kom på att den enda jag försökte bevisa något för var mig själv.

Exet är 40+. Fast man lär ju bli som ung på nytt då kärleken slår till. Hoppas jag inte blir fullt så "ung" ifall jag hittar en ny kärlek någon gång...
 

[minion]

Låter underbart.
Jag tror på dig.

[Blåklint]

Jodå, han har funnits i det facket en längre tid redan. Han åkte dit efter jul då jag tog beslutet att fullfölja skilsmässan då betänketiden var över. Dagens syn understryker bara att jag gjorde helt rätt. Har nog som du säger inte förlorat särskilt mycket...

[minion]

Men allvarligt talat.
Är inte detta fullt tillräckligt för att inkvartera den karln i facket "omogna och ej längre önskade"?
Så sanslöst barnsligt och dålig stil
Efter att ha sett något sådant hade jag förmodligen blivit starkare inför det nya liv som ändå öppnat sig framför mig.
Det verkar inte som om du förlorat särskilt mycket som är värt något att ha...

[Blåklint]

Var på stranden med dottern i dag. En fin lång sandstrand som hela familjen brukade besöka om somrarna förr. Dottern och jag gick ut och gå längs stranden. Helt plötsligt får jag syn på ett par som står och hånglar med en liten kille vid fötterna. Med detsamma då vi gått förbi en bit släppte de varann.

Ni kan väl gissa vem det var... Han försöker verkligen göra allt för att såra mig så djupt och mycket som möjligt. Sedan då han och dottern träffades på stranden och hon efteråt berättade att vi sett dem, så frågade han henne om mamma blivit ledsen. Varför det frågar man sig... ville han försäkra sig om att han stuckit ännu en kniv i mig?

Vad känner jag? Förstås kändes det då jag såg dem. Fast nu känner jag enbart förakt. Jag VET nog vid det här laget att de är tillsammans och att vi kan stöta på varandra ibland. Men måste de visa det så demonstrativt inför mig? Vad är syftet med det???

[ankioco]

Jag har också tänkt på det där. Hur nyttigt det kan vara att ha kontakt med kommande x-svärmor? En gammal dam på 84 som jag känt i 30 år. Hon var lika gammal som jar är nu när vi träffades första gången. Vi har bra kontakt, och hon är så stolt över sin duktige son som är en så bra far och make! Hon är inte informerad, hon heller. Vilken chock hon ska få, stackars människa. Men min gubbe säger säkert att det är nåt vi kommit överens om, han och jag, och så ska jag bära hundhuvudet! Ska jag acceptera det för att inte såra henne?
Våra flickor är stora. Jag tror att de kan hålla kontakten med farmor själva, frågan är om jag orkar ha kontakten? Det verkar ju som om du minst sagt hade en jobbig dag.

Min mellandotter sa idag, att "jag vill att du (jag) hittar en ny man, vi flyttar och glömmer bort honom totalt. Jag vill aldrig mer se honom". Barnen går igenom en stor sorg, även fast pappan skrev till henne att han verkligen inte skiljer sig från sina 3 barn.

Det finns så mycket tankar. Alla dessa dagar, en i taget .....

[Blåklint]

Dessa känslor som pendlar av och an. Inte i så stora banor mera, men smärtsamt då det sker.

Blev bjuden med barnen till ex-svärföräldrarnas sommarstuga. Är nyss hemkommen efter att ha sovit över en natt där. Det var första gången jag var dit efter separationen. Tyckte inte att det var så farligt att komma dit till först. Ex-svärföräldrarna är väldigt måna om mig. Senare på kvällen bjöd de på grillat och vi delade en flaska vin.

Kanske var det alkoholen som gjorde att vi alla blev lite sentimentala. Då barnen var ute vid stranden började vi prata och i något skede blev det ordentligt tungt. Badade också bastu med min ex-svärmor. Jag vill ju helst inte veta något om exet och hans nya familj, men så klart fick jag veta en hel del utan att jag frågade. Var inte beredd på att det skulle göra så ont. Fick mitt i allt smyga mig in i deras vedbod och gråta.

Tror inte att någon märkte att jag var borta eller att jag var tårögd då jag kom tillbaka. Sov med ungarna i ex-svärföräldrarnas stora fina båt. Det var skönt att somna med vågorna kluckande mot båtskrovet. Då jag vaknade i morse började jag fundera om det är så hälsosamt för mig att ha den kontakt jag har med ex-svärföräldrarna...
Samtidigt är de ju barnens farföräldrar och mina vänner och det ändrar inget på. Tycker inte heller att jag "klamrar mig fast" vid dem. Vi blev bjudna dit redan på midsommaren, men eftersom jag då var vid syrrans sommarstuga så blev det inte mer med det.

Lite svårt att veta hur man skall förhålla sig. Eftersom barnen har så dåligt förhållande med sin far så ser jag ju gärna att de har ett desto godare förhållande med sina farföräldrar. Hör kanske till sorgeprocessen att det dyker upp saker som man trodde inte skulle beröra mera, eller åtminstone inte så mycket.