Hatar att må så här

[Louise Odier]

Härligt Blåklint!!!
Man blir riktigt lättad och glad av det posetiva du skriver,Härligt!

Kram louise

[Mi]

Låter underbart Blåklint så glad för din skull...

[Bright light]

Så skööön läsning du bjuder på här, Blåklint! Är så glad för din skull!!! 
Önskar dig mycket mer av detta; lugn och harmoni. Goda tider!
Bra att barnen själva nu kan föra sin talan med hjälp av psykologen. Att du gör det just nu leder tydligen bara till massor av konflikter mellan dig och exet. Konflikter som egentligen inte rör dig, men som handlar om din omsorg om barnen. Och jag förstår ju att du inte kunnat backa på den - omsorgen alltså.
Ett snabbt svar innan jag kryper i säng. Hoppas att betydelsen går fram och att jag inte är för svammlig..!
Åter igen, är så glad för din skull!!
Kram!

[Blåklint]

I dag har det varit bästa dagen på länge faktiskt. Lite, lite ljus i tunneln.

De som följt min tråd har kanske läst om att exet ville att jag skulle ta kontakt med psykolog i vårvintras så att vi skulle kunna jobba på att barnen skulle få en bättre kontakt med honom. Det gjorde jag. Ordnade med tid, och var till psykologen flera gånger med dottern som hade det väldigt jobbigt.

Det var bara det att då det var tänkt att vi alla fyra skulle träffas hos psykologen så fick jag på omvägar veta att exet planerade att fara på semesterresa med sin nya kvinna och strunta i terapin. Fy sjutton vad jag blev besviken. Kände mig utnyttjad och godtrogen (igen en gång). Sa bestämt åt exet att om han nu är så mån om att ha en god kontakt med sina barn så får han ordna med psykologtider i fortsättningen.

Trodde nog inte riktigt att det skulle bli av, men han tog faktiskt tag i saken. Exet har varit och pratat enskilt, det har även jag och barnen. Idag var exet och jag tillsammans till psykologen. Gruvade mig nog inför mötet. Vi gick igenom vilka frågor som skall tas upp inkommande fredag då vi alla fyra skall dit.

Huvudsyftet är att barnen skall få tillit till sin pappa igen. Det var intressant att höra vad barnen sagt åt psykologen ang. skilsmässan. Tror nog också att exet verkligen fattade att de är motsträviga till att träffa honom för att allt gått för snabbt. Då jag har sagt det förut så har han ju inte trott på mig (förstås...). Jag hoppas och tror att psykologen fick exet att förstå att det är små, små myrsteg som gäller för att bygga upp förtroendet igen. De nya människorna skall inte presenteras i barnens liv ännu.

Faktiskt så gjorde det inte så ont att höra om exets liv med den nya kvinnan heller idag. Brukar vanligtvis skära som en kniv i mig så fort jag hör hennes namn. Hoppas det betyder att jag lagt en bit till bakom mig på min resa genom skilsmässohelvetet.

Måste också berätta att vi hade födelsedagsfest här i lägenheten i söndags. Dottern fyllde tolv år. Släkten från båda sidor var bjudna och alla ville komma. Kändes fint att både mina och exets föräldrar och både mina och exets syskon kunde umgås i vår lilla lägenhet.  Undrar vad exet och hans nya tänkte då de satt ensamma i huset. Nåja, skit samma, exet har valt detta själv. Men jag tror nog inte att han i sin vildaste fantasi kunnat föreställa sig att hans föräldrar och syskon skulle ta mitt parti helt.

Mår ganska gott just nu. Barnen är hos sin farfar och farmor och jag är helt ensam. Var rädd för hur jag skulle reagera efter mötet med exet idag, men det är helt lugnt konstigt nog.


Kram,
Blåklint

[Mi]

Jag har också kommit en bra bit på väg i min sorgeprocess.Börjat slänga en massa (mycket kvar dock).Har länge befunnit mig i något slags mellantillstånd lite känslolös.
Känner så väl igen det där med komplimanger (har botat mycket ångest genom att träna mycket)och det har gett resultat.Så konstigt att för första gången på många år känner man sig sexig och attraktiv men har ingen att vara det inför.
Jag har börjat vänja mig vid mitt nya liv men känner mig ensam det skall jag inte hymla med.
Ser både fram emot sommaren och ändå inte ,har inte så många att umgås med som jag brukar och kommer vara mycket själv med barnen.
Sen längtar jag verkligen efter att få träffa någon som jag tycker om men vet i sjutton var jag skulle kunna träffa denne någon..
Exet fick skilsmässopapprerna för dryga veckan sedan men har inte sagt ett knyst om dem,orkar inte ta upp det till diskussion just nu men fick nästan en känsla av att han inte var så sugen att skriva under dem,vilket är konstigt då han har varit så nollställd inför mig hela tiden.

Hur som helst livet rullar sakta på hela tiden.

[mamma mu]

Tack för de orden Regnvåt..

[Regnvåt]

Det tog mig långt över ett år efter att bomben släppts att komma dit jag är idag. Man behöver tid att sörja och läka och vara melankolisk.
Nu är det 2 år sedan det började och jag har bott ensam i över ett år. Jag gråter fortfarande ofta men jag är gladare mellan varven. Jag klarar av att se att jag är stark och bra som faktiskt klarar alltihop själv. Jag börjar orka sådant jag inte orkat på ett par år - jag får ordning på trädgården, sorterar upp gammal bråte, tränar, umgås med folk...
Jag har ryckt upp mig och ju bättre jag mår desto mer bekräftelse får jag utifrån - för så är det ju att ju bättre man mår desto "vackrare" blir man.

Men det kändes länge länge som att det alltid skulle vara mörker och melankoli. Det sägs att man behöver ta sig igenom alla familjehögtider en gång tex innan man kan må bättre och det har faktiskt varit en milstolpe. Nu gör jag nya traditioner med ungarna och tycker att det är mysigt att vi får forma det efter oss och inte behöver ta hänsyn till deras far.

Jag önskar att det gått fortare men å andra sidan tror jag att jag behövt all den tid som varit hur hopplös den än känts.

Det kommer en dag när ni ser tillbaka och tänker "Oj, var det inte längre sedan" för att ni lagt det jobbiga långt långt bakom er.

*kramar*

[Bright light]

Blåklint, det är säkert som du säger, att det måste få ta tid och läka ut. Jag vet det innerst inne!
Men jag tycker att det gått så lång tid med att gå och må så dåligt att jag önskar att jag kunde "trolla bort" det onda. Fast, om jag nu hade ett magiskt trollspö så skulle jag ju hellre trolla allt bra igen...
Det där med melankolin känner jag igen. Mitt "glada" har försvunnit helt, tror jag. Saknar det...

[Blåklint]

Visst blir det bättre småningom märker man. Det har ju inte gått ett år ännu. Den gastkramande sorgen man kände i början har lättat betydligt. Ibland kan jag faktiskt känna små glimtar av lycka. Kom just hem från en cykeltur med dottern. Hon har så fina funderingar och förmågan att se det stora i det lilla. Naturen betyder mycket för oss båda två.

Det är mest min självkänsla som är bortblåst. Skulle så vilja känna att jag duger för någon precis som jag är. Förutom för mina barn då. Säkert kommer den dagen också. Just nu känns den bara så avlägsen. En slags melankoli har lagt sig över mig. Jag brukar annars vara en pigg och sprallig tjej. Är väl ingen dysterkvist nu heller men måste väl låta det ta den tid det tar att läka för att kunna bli någorlunda hel igen.

[Bright light]

Regnvåt - tusen tack för att du delar med dig!!
När det känns tungt och hopplöst känns det bra att läsa att det blir bättre, längre fram. Det blev det för dig och då finns ju möjligheten för oss också.
Önskar dig en hääärlig sommar!

[Regnvåt]

Men vet ni vad... alla som mår skräp och tror att det aldrig ska bli bättre...
Det blir det så småningom, när man minst anar. Jag trodde aldrig att jag skulle må så här bra, men den här helgen har jag umgåtts med vänner som är mina nya och inte gamla gemensamma, det spirar i min trädgård, jag känner att jag har en massa glädje och kärlek trots att jag inte har en man som är "min" i mitt liv och jag tankar ork och är munter trots att barnen är hos sin far.
Det går längre och längre mellan bakslagen... livet är ganska okej och visst kan jag sakna att ha familj på det gamla sättet men jag saknar inte exet längre.
Förra sommaren minns jag inte vad jag gjorde alls - den här ska bli min och barnens.

[Biggan]

Jag trodde att allt skulle bli bättre med tiden. Men nu har det gått drygt 7 månader, och inget har blivit bättre. Snarare tvärtom.
Jag går här och gråter och känner mig som världens värdelösaste människa. Hur kan en människa förnedra och behandla en annan människa på detta sätt.
Fy fan, om man bara kunde få vakna ur denna mardröm och bli lycklig igen. Det är ju som ni alla skriver, hur ska man kunna lita på någon igen..

Idag är verkligen en riktig skitdag!!

[Louise Odier]

Jag känner iaf att jag kommer att ha jätte svårt att lita på någon,sveket e så stort.
När det gäller det här m att duga,jag åker upp o ner där men känner att han aldrig får en tjej som mej igen.
Det kanske känns annorlunda längre fram…..
Jag känner mej sliten och har inte riktigt glimten i ögonen utan sorg…det är inte roligt att se i spegeln.
Men ful kommer han aldrig lyckas få mej att känna.
Fy vilken skit dag i dag också Blääääääääää

[Blåklint]

Det värsta just nu är att jag mår så dåligt över att vara jag. Var förut ganska nöjd med vad jag såg i spegeln eller tyckte väl att jag dög precis som jag var. Nu så ser jag varenda rynka och en människa som inte duger varje gång jag ser min spegelbild. Undrar om man någonsin kommer att lita på någon man igen? Såren efter exets svek sitter nog djupare än vad jag trodde från början.

[Louise Odier]

Förstår dej så väl blåklint.
Du behöver aldrig sitta brevid honom för att det ska kännas bra för honom,eller ”se bra ut”
Det är något du måste bestäma själv.
Du ska endast tänka på dej o dina barn ingenting annat.
Jag har skrivit det förut och kommer göra det många gånger till på detta forum,skit i vad andra tycker om din sorg,vad dom förväntar sig.
Jag kommer att må skit länge länge och ingen ska tala om för mej när jag ska vara färdig.

Kram Louise