Skilsmässa - Ett forum där man kan prata om separationer
29 Juli 2010 kl. 16:09:27 *
Välkommen Gäst. Var snäll och logga in eller registrera dig som ny medlem.

Logga in med användarnamn, lösenord och önskad sessionslängd
Nyheter: 'SMF - Just installerat!'
 
   Startsida   Hjälp Sök Logga in Registrera  
Sidor: 1 2 3 4 [5] 6 7 8 ... 13
  Skriv ut  
Författare Ämne: Hatar att må så här  (läst 5703 gånger)
Mi
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 286


« Svara #122 skrivet: 13 April 2010 kl. 19:02:13 »

För din egen skull Mamma Mu sätt ner foten en gång för alla..Låter som om han spelar ett väldigt högt spel.Måste han verkligen hugga ved även om han älskar det så får han väl hitta någon granne han kan hugga ved åt?måste han överhuvudtaget komma till dig?och om det är oundvikligt måste du vara hemma då?..Någon måste sätta stopp för honom han utnyttjar faktiskt er båda,han leker med era känslor och tar bara det gottaste..Vad säger hon om hon får reda på hur det står till?tror du verkligen att han är välkommen hos henne då?

Hur ont det än gör sätt stopp nu..Inte ett sms inte ett telefonsamtal inte ett besök (om det inte är helt nödvändigt för barnens skull,och de är väl så stora att de kan sköta den mesta kontakten själv?
Håller tummarna att du klarar det.
Anmäl till moderator   Loggat
mamma mu
Hjältemedlem
*****
Antal inlägg: 709


« Svara #121 skrivet: 13 April 2010 kl. 15:51:34 »

Tack alla. Behöver all stöd i världen för att klara detta. Orkar ju inte skilja mig om och om igen. Så har det varit. Vi har levt för nära och varit för mycket tillsammans men då han nu bestämt sig för henne så då är det ju så. Måste få det i min skalle helt fullständigt. Han har tyvärr utnyttjat mig och mina känslor. Han säger förstås att han gjort allt bara för att jag skall må bättre och sova bättre..suck. Tänker absolut inte bli otrevlig mot honom men INGEN kontakt nu på en tid. Skall hålla mig. Vet bara inte hur det skall gå då han bor varannan vecka så nära. Han älskar att komma hit o hugga ved och så men..jag får väl bara åka nånstans då. Skall nu äntligen lämna honom efter 11 månaders slit. Är egentligen glad att det tar slut för jag börjar på riktigt undra när jag går helt sönder. Nu skall jag bli stark och klara mig själv! Men snälla ni hjälp mig.
Anmäl till moderator   Loggat
Mi
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 286


« Svara #120 skrivet: 12 April 2010 kl. 20:32:34 »

Styrekkramar till dig också Blåklint..Vilken fantastiskt klok dotter du har.
Anmäl till moderator   Loggat
Mi
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 286


« Svara #119 skrivet: 12 April 2010 kl. 20:29:39 »

Bravo mamma mu han bedrar er båda...Heja heja.Själv överväger jag starkt att ta tag i skilsmässan själv då mitt ex bara låter tiden gå utan att ta tag i något..Han har fortfarande så mycket saker kvar som han aldrig hämtar(eller kastar).Känner att jag nog måste ta nästa steg för att bli 100 % fri nu.
Slå dig fri nu Mamma Mu en gång för alla..

Kram till dig.
Anmäl till moderator   Loggat
lämnat
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 173


« Svara #118 skrivet: 12 April 2010 kl. 20:07:08 »

bra mamma mu stå på dig du klara detta också skicka en stor kram till dig....
Anmäl till moderator   Loggat
mamma mu
Hjältemedlem
*****
Antal inlägg: 709


« Svara #117 skrivet: 12 April 2010 kl. 19:47:02 »

Nu har jag bestämt mig! Fy fan så jag lider men..droppen fick bägaren att rinna över. X skrev sms idag att han är i Portugal på vappen. Med henne o hälsar på MINA svärföräldrar som brukar vara där några månader i året. Vi har alltid villa fara o hälsa på men aldrig haft pengar till det. Nu betalar hon allt så det är lungt. Frågade honom på veckan vad han skulle göra på vappen men han svarade ingenting. Jävla skit som inte kunde säga rakt ut. Nu har jag bestämt mig för att ta avstånd. Äntligen: Måste bara klar mig själv. Tänker bli stark fast jag gråter som ett litet barn..Vi har varit typ gifta varannan vecka men nu måste jag ju bara säga ifrån. Orkar inte vara snälla jag o ta allt. Vi har faktiskt haft sex i alla dessa månader.. 11 snart..jo första gången jag medger det här. Men nu.. slut! Definitivt!
Anmäl till moderator   Loggat
Blåklint
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 132


« Svara #116 skrivet: 12 April 2010 kl. 19:06:28 »

Dottern var och cyklade i det fina vårvädret i kväll. Hon berättade då hon kom hem att hon inte kunnat hålla sig utan farit till sitt forna hem för att se hur det var med katten. Dessutom är hon som jag och njuter väldigt av naturen som finns runt huset där vi bodde förr.

Hon berättade att då hon stod utanför huset så kom hennes pappa ut. De småpratade och han höjde cykelsadeln åt henne. Han frågade nog om hon inte ville komma in, men det sa hon att hon inte kunde. Exet sa åt henne att han såg på henne att hon mådde dåligt av att vara där. Hon svarade att det gjorde hon också. Hon berättade också att hennes pappa helt plötsligt började gråta. Han sa att han saknade henne mycket. Hon frågade av mig här hemma om hon skulle tro att hans tårar var äkta eller inte...

Då hon kom hem fick hon ett meddelande där det stod att han älskar henne mycket.

Jag tycker att det är bra att dottern kunde åka till sitt forna hem. Känns också bra att hon kunde berätta för mig hur det kändes och att hon inte kände att hon måste hålla det hemligt för mig. Jag försöker ju förmå barnen att ha så god kontakt med sin far som möjligt. Själv har jag ingen kontakt med honom sedan två veckor tillbaka. Resonerar som så att åtminstone tills vidare så mår jag bäst på det viset. Jag börjar bara gråta av att se och höra honom. Dessutom blir barnen ledsna av att se mig ledsen.
Anmäl till moderator   Loggat
Blåklint
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 132


« Svara #115 skrivet: 8 April 2010 kl. 19:13:36 »

Alltså nu är jag arg på riktigt!  Arg

Vi är ju mitt uppe i bodelningen. I går var dottern ute på promenad med sin far. Då gick han till ett radhus som finns här i närheten och visade det för dottern. Han sa tydligen åt henne att "Ifall mamma går med på vad jag sagt så kan ni bo här redan i vår och du kan få en hund redan i sommar". Alltså, till först tar han ifrån en ens liv och hem. Sedan tänker han genom påtryckningar på barnen försöka få oss att flytta dit han vill!

Här försöker man vara tyst inför barnen och inte prata illa om honom och hans nya. Sedan går han och gör på detta vidriga vis. Som tur är har vi en klipsk dotter som med detsamma genomskådade honom. Hon berättade åt mig att hon sa åt honom rent ut att hon inte tyckte om att han pratade på det viset med henne. Vi bestämmer faktiskt själva var vi väljer att bo, sa hon åt honom!

Det märks att han vill ha saken ur världen så fort som möjligt och allt på sitt sätt naturligtvis.

Men att utöva påtryckningar via barnen... Det är bara så lågt!
Anmäl till moderator   Loggat
mamma mu
Hjältemedlem
*****
Antal inlägg: 709


« Svara #114 skrivet: 7 April 2010 kl. 19:38:53 »

Du Blåklint, det känns som om man tappar ALLT emellanåt. Ibland är man där en kortare tid och ibland längre MEN man kommer nog upp! Det känns inte så men det går..Har själv känt mig så nere och trött på allt och alla hela påsken men idag tycker jag det börjar lite lätta. Förstås kanske det var det att vi hade en trevlig stund med x över vår vedhög, vet ej..Vi pratar ju inte om oss längre utan bara om barnen och så..Vet ej, känner mig så trygg då han e här fast det inte är något annat mera..Skit samma men bara det hjälper en att må bra ens en stund..Förstår att det är tungt då ni inte kan prata, hoppas det löser sig. Kram
Anmäl till moderator   Loggat
Mi
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 286


« Svara #113 skrivet: 7 April 2010 kl. 17:24:08 »

Många kramar till dig Blåklint...Fy fan vad det är jobbigt att inte kunna ha en bra kontakt med barnens far (även om min är lite bättre just nu).Du har all rätt i världen att må dåligt men sett ur det väldigt långa perspektivet så är du ändå den lyckligt lottade i det hela,du har iaf barnen hos dig och det är ni som kommer ha bra kontakt även den dag de är vuxna.
Själv är jag väl lite mera neutral känner varken direkt glädje eller sorg just nu,är mest tom inombords.

Kram
Anmäl till moderator   Loggat
Blåklint
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 132


« Svara #112 skrivet: 7 April 2010 kl. 16:22:47 »

Vet inte vad det är. Brukar ha dippar med jämna mellanrum, fast den här har hållit i sig. Jag undrar hur länge den här dippen skall vara innan jag ser ljuset igen. Tanken på sommaren känns som om jag hade ett stort berg framför mig som jag måste över, men vet inte hur i hela friden jag skall orka. Jag har inte pratat med, sms-at, eller på annat sätt meddelat någonting åt exet sedan katastrofen förra veckan. Känns bäst så. Vet att all kontakt är av ondo. Han tar alltid första bästa tillfälle i akt att såra mig. Ifall det händer ungarna något akut så tar jag kontakt. Inte annars. Orkar inte se och inte höra något från honom. Kontakten med barnen får han klara själv.

Känns ändå fel att inte kunna prata civiliserat med mina barns far. Just nu är jag bara för svag och mår för dåligt. Jag har tappat fokus på livet och sitter mest och gråter.
Anmäl till moderator   Loggat
Märta
Nykomling
*
Antal inlägg: 4


« Svara #111 skrivet: 5 April 2010 kl. 17:26:05 »

Ja jag är ju fortfarande i början av allt......men kan på denna korta tid säga....efter att vi varit tillsammans i 22 år....inte en enda av "hans" kompisar har ringt/mailat för att höra hur jag och barnen mår...inte en enda. Och JA jag är jättebesviken... nog trodde jag att några av dom skulle höra av sig. Men..det kan jag säga att det kommer dom att få höra också....Jag har funnits där för dom när dom har haft det tufft...men det gick tydligen bara bra så länge jag var gift med deras kompis. Och... tom mina svägerskor....tar hans parti....dock vet jag itne hans version till dom. MEN...han har strulat på annat håll och jag har bett honom gå.... och dom har inte ens så mycke stake så dom kan ställa sig och säga....vi har sunda värderingar....det du har gjort är inte ok!!!! Min ena svägerska försöker...det märker jag...och det ska hon ha eloge för den andra....har inte en enda gång frågat om mig eller ungarna hur vi mår och då har jag tydligt talat om att vår äldsta son har tagit detta väldigt väldigt hårt.
Nog nog...
En annan sak.... som mina kompisar är oroliga för... jag har inte brytit ihop... kommer det eller alla kanske inte gör det. Jag har bara gått vidare... men jag har ju haft 3 barn att ta hand om på heltid så riktigt tid att bryta ihop har ju inte funnits heller. Men jag tror dock själv att jag är så j***la arg så in i bomben på hur han behandlat mig och det han gjort efter 22 år att...jag går på ren ilska... den håller mig igång... INGEN gör så här mot mig....ungefär så känns det i kroppen.....
Ojoj._inga-länkar blev det mycket om lite...
Kram på er alla
Anmäl till moderator   Loggat
Blåklint
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 132


« Svara #110 skrivet: 4 April 2010 kl. 14:00:19 »

Ett stilla vårregn strilar ner därute. Har just haft besök av en av mitt ex och mina gemensamma bekanta och hennes lilla dotter. Någon slags melankoli slog ner över mig efter besöket. Det var inget speciellt hon sa, men jag fick ju veta att exet och hans nya varit och besökt henne och hennes sambo. Jag har ju verkligen försökt att stålsätta mig från att fråga något om exets förhållande av våra bekanta. Ändå får jag ju veta saker om dem. Det gör ont. men inte vill jag för den skull heller mista de vänner som vi haft gemensamt. Gäller väl "bara" att se tiden an, fokusera på mitt och barnens liv. Nya bekanta har jag ju fått sen separationen, men det blir så påtagligt att en bit är borta. Det som vi hade gemensamt då vi tillsammans besökte våra bekanta. Det kommer aldrig igen.

Vädret passar precis till mitt humör just nu. Grått och daskigt.
Anmäl till moderator   Loggat
Blåklint
Seniormedlem
****
Antal inlägg: 132


« Svara #109 skrivet: 2 April 2010 kl. 09:30:15 »

Fick ett brev från min advokat angående bodelningen. Med i brevet fanns ett mail som exet skickat till min advokat. I det mailet framkom verkligen hur mycket värde exet satt på det jag bidragit med under äktenskapet. Fy sjutton vilken läsning! Han anser inte att jag gjort något alls.

Visserligen har ju han haft mycket högre lön än jag och kunnat betala största delen av huslånet etc. Men han har ALLTID kunnat lita på att markservicen varit säkrad, hur mycket han än rest. Jag har alltid stått för matinköp, kläder till barnen osv. Det har aldrig varit frågan om vem som skulle städa huset, gå på föräldramöten, hålla reda på ungarnas aktiviteter o.s.v. Att se att han inte satt  mera värde på det gör en verkligen bitter. Han är inte villig att betala ens en bråkdel av vad han egentligen skall eftersom vi varit gifta utan äktenskapsförord.

Frågan är bara hur man skall orka bråka. Det kan hända att det kommer att ta år att reda ut. Samtidigt skulle jag ju behöva pengarna nu eftersom jag börjar ha det kärvt ekonomiskt och blir utan jobb till hösten. Var skall man hitta styrkan? Är dock inte villig att låta honom vinna det här. Är inte ute efter millimeterrättvisa, men mailet han skickat till advokaten visar att han aldrig tänkt i "vi-form" då det gäller egendomen. Allt är hans och bara hans. Gör så ont att inse vem man egentligen varit gift med.
Anmäl till moderator   Loggat
mamma mu
Hjältemedlem
*****
Antal inlägg: 709


« Svara #108 skrivet: 31 Mars 2010 kl. 05:29:48 »

Jaa, ni. Som jag sagt tidigare, vad vinner man på att vara elak, arg, dum? Inget. Man skall ju behandla sina närmaste som man själv vill bli behandlad..Tycker din x Blåklint skulle ha kunnat låta bli att säga sådär till dig. Vad ändrar det på saken. Har han blivit arg över dina meddelanden? Jag känner så bra igen detdär att NU skall jag inte skicka meddelanden på en vecka...och just som ni sa 2 dagar max klarar man sig..så är man där igen. Jag skall försöka låta bli hela påsken för han är ju med henne så..Får se. Ska nog klara det..Men är ju glad att jag inte får nåt skit av min x..Men inte behöver han ju hela tiden veta vad jag gör heller..Kram. Nu skall jag till jobbet.
Anmäl till moderator   Loggat
Sidor: 1 2 3 4 [5] 6 7 8 ... 13
  Skriv ut  
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006-2007, Simple Machines LLC
Svensk översättning: Daniel Hofverberg/Dubbningshemsidan
Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!