Hatar att må så här

[Biggan]

Usch vad jag lider med dig.
Jag har lite samma "problem" jag vet att han inte vill ha mig tillbaka. Samtidigt säger han att man vet aldrig vad som händer i framtiden. Det kanske blir vi två igen.
Detta får ju en att hoppas. Men i andra stumd så kan han verkligen avvisa mig på ett sånt sätt att man känner sig så kränkt. De vet verkligen vilka knappar de ska trycka på för att såra en.
Men vad tjänar de på att såra oss hela tiden?!
Jag säger som du (varje söndag efter att jag mått skit hela helgerna) att jag ska låta honom vara inte ett samtal eller meddelande på hela veckan.
Hur många dagar håller jag det... I bästa fall fram till tisdag, sen är jag igång.
Vet att det är jag som blir lidande, men man gör så mycket dumheter när man mår så här dåligt.
Jag tror att det värsta som jag känner är ensamheten och att jag tror att jag aldrig mer kommer att hitta en ny man i mitt liv. Kommer att ruttna bort ensam i min lgh.

[Blåklint]

Åh, gud vad jag mår skit! X:et körde hem sonen från en aktivitet. Då sonen kommit in genom dörren till lägenheten ringde telefonen. X:et frågade om jag inte kunde komma ut i bilen och prata lite.

Dum som jag var gick jag med på det. Sonen som är så klok och förutseende varnade mig innan jag gick ut genom dörren. Borde ha tagit den varningen på allvar! Samtalet spårade ur totalt och det slutade med att x:et sa att han skulle ha dött ifall han inte träffat den nya kvinnan. Det gjorde ju gott för min självkänsla... Rusade ut ur bilen och smällde igen dörren. Måste släppa taget totalt! Inga som helst samtal eller meddelanden åt den mannen! Har igen mått sämre en tid och inte kunnat hålla mig från att skicka meddelanden åt honom. Han tar alla möjligheter att få mig att känna mig så värdelös som möjligt. Tyvärr har jag ju bjudit på flera möjligheter också.

Skall det aldrig ta slut. Vidrigt nog måste jag ju erkänna för mig själv att jag fortfarande har känslor för honom. Annars skulle han inte kunna såra mig som han gör. Skall jag någonsin våga lita på nån man igen? Känns inte så nu. Samtidigt längtar man ju så oerhört efter att vara omtyckt och sedd.

[Mi]

Fast egentligen är jag nog redo för skilsmässa.Jag vet ej om jag har några känslor kvar.Vet att det aldrig blir vi igen.
Vet att han gjort mig för illa.Befinner mig just nu i ett läge där liksom alla känslor bara avstannat.Har funnit frid i att jag är själv(gillar det inte men har accepterat det).Har ingen brådska att träffa någon ny(fast viljan har jag).
Det enda jag verkligen sörjer är att jag inte får ha mina barn hos mig jämnt,det är tveklöst det svåraste.Barnen är mitt allt och jag hoppas på fullaste allvar att det aldrig ordnar sig så att vi kan ta varannan vecka,varannan långhelg utan barnen är mer än nog för mig.

[Biggan]

Jag måste börja med att köpa mig en bläckpenna och den är det lång leveranstid på...
Tror inte att jag denna gång tänker gå med på hans krav. vill han ha skilsmässa får han se till att fixa det själv.
Jag är inte redo ännu.

[mamma mu]

Jaa, vet ju inte OM det har nån betydelse..tänker inte byta efternamn, vill heta det som jag heter och som mina barn heter. Tänker aldrig gifta mig igen..en gång räcker. Och ifall nu min x skulle gå bort före mig så får jag ju ingen änkepension Man måste väl tänka på sig själv?? Ja, han får göra som han tycker är bäst. Han sade nog ibörjan att han vill göra allt klart för min skull, så att JAG skall kunna gå vidare..Ok, gör det då..

[Mi]

Ja mitt ex har ju aldrig ens tagit upp det här med skilsmässa.I början tjatade jag om det men han ville inte,nu pratar vi inte om det men jag vet att jag skulle få en rejäl skjuts bakåt i det hela.
Jag undrar lite om han träffat någon,en känsla jag har fått senaste tiden,vet att båda sakerna är oundvikliga.
Det kommer sluta med skilsmässa och det kommer sluta med att jag en dag måste se honom med en annan,kanske lika bra det för att få ett definitivt avslut på det hela.
Har inte bestämt mig än om jag skall ta tag i skilsmässan eller ej.

[Blåklint]

Hej Biggan och Mamma Mu!

Känner så väl igen era känslor från då pappren skulle skrivas på i första omgången. Då vägrade jag skriva. Han tyckte nog att vi skulle skriva på båda två, men innerst inne ville jag väl tro att allt bara var ett bisarrt skämt.

Ju närmare dagen kom då betänketiden skulle vara över desto klarare såg jag att den mannen skulle jag aldrig kunna lita på igen. Blev nästan så att jag var rädd att han skulle hinna skriva på pappren före mig. Jag for t o m tidigare från jobbet för att vara säker på att hinna före honom. Löjligt kanske, men jag ville visa att så här gör man inte mot mig.

Nu var det ju han som fick brevet i sin postlåda. Han ringde efteråt och lät förvånad över att jag skrivit på. Det märktes tydligt att han nog hade tänkt sig att det skulle vara han som bestämde takten i det hela. Att jag tog initiativet blev nog lite av en chock. Nåväl, det ändrar ju inget. Jag vill inte vara gift med en karl som utan betänkligheter bjuder in en annan kvinna i den äktenskapliga sängen förrän äktenskapet är upplöst.

Men tro inte att det är lätt. Ibland önskar man ju att han skulle ändra sig. Att han skulle sätta opp banderoller runt hela stan. Komma med 200 rosor och bedyra mig sin kärlek. Kommer aldrig att ske fast det inte skulle funka i längden med den nya. Han är alldeles för envis och stolt för det. Dessutom har det nog börjat gro en stilla motvilja i mig. Då jag tänker på hur han behandlat mig så inser jag att han alltid tagit mig för given. Undrar hur länge det tar innan man vågar släppa någon in på livet igen... Det är dock verkligen inte aktuellt ännu.

Går i terapi och försöker få tillbaka något av min tillknycklade självkänsla. Det värsta är nog att man känner sig som att man inte klarar någonting. Tanken på att jag blir utan jobb till hösten tar nog mycket hårdare nu då jag är ensam. Vad kan jag? Jag som har sirap i skallen och ibland inte klarar av ens de enklaste uppgifterna i mitt nuvarande kontorsjobb utan att hamna att göra om det tre gånger. Vem vill ha mig som arbetstagare? En ensamstående tvåbarnsmor som nog inte kommer att få de bästa referenserna från sitt nuvarande jobb. Blä, vet att jag tar ut problem i förskott. Fast dagar som den här känns det bara SÅ TUNGT!

[mamma mu]

Jag vågar inte ens gå till postlådan mera för jag är också rädd för att just "det" brevet skall vara där. Har ingen aning om hur det sen kommer att kännas. Inte bra i varje fall. På sommaren har vi varit 20 år gifta och till dess kommer nu inte skilsmässan att vara klar i alla fall..hur skall jag fira den? Ensam i trädgården med skumvin och mina 3 barn? Fan, inte skulle det ju gå såhär. Förstår dig så väl Biggan. Jag tänker inte skriva på för som nån sade att inte sjunger man på sin egna begravning heller. Den andra har lika rätt att få ut skilsmässan utan att båda skriver på. Så han får fixa det själv, det är inget jag kommer att hindra på nåt sätt men nej..mitt namn kommer där inte. Vill han så är det bara för honom att slutföra det helt själv.

[Biggan]

I går fick jag det brev jag aldrig ville ha.
Jag vet inte vad jag ska göra, skriva på eller inte. Om jag skriver på så känner jag att han fått bestämma och segrar igen.
Samtidigt så (att skriva på) kanske är det enda sättet för mig att gå vidare.
Vad har jag att vinna eller förlora på att inte skriva på? Jag vet inte! Detta är ju mitt ständiga svar "Jag vet inte"
Är man redo efter snart 5 månader att skriva på? Går allt inte lite väl fort?!
Jag vet att man har 6 mån betänketid, men för mig blir allt så definitivt när jag skriver på. Då finns ingen återvändo. Men det gör det ju uppenbarligen inte ändå.
Fy vad jag hatar detta liv. Trodde aldrig att jag skulle hamna här.

[Blåklint]

Hade ett värre bråk med exet igår. Han beskyllde mig för en massa och efter 20 år tillsammans så vet han ju precis var han skall sätta in stötarna för att få det att kännas ordentligt. Tror inte han mår så bra nu och det är väl därför han tar ut det på mig. Bl a blev jag beskylld för att påverka ungarna så de tar parti... Själv var han på arbetsresa i Italien. Tycker han borde ha annat att göra än att ringa sitt ex och få henne att gråta. Sedan blev han ju arg för att jag grät och att barnen såg att jag var lessen. För det påverkar dem ju också att ta parti...  suck!

[Trollskott]

Saknar oxå som ni skriver att vara älskad men kan inte ens tänka tanken på att hitta en ny i mitt liv som jag mår nu.
Kommer att få väldigt svårt att låta någon komma mig in på livet en gång till, alltid vara misstänksam i ett ev. nytt förhållande.
Vill för allt i världen inte uppleva det här en gång till.
Känner en stor skam över att ha blivit lämnad, ratad, utbytt och mitt självförtroende är under skosulorna

Jag önksar att jag på ett år kan se tillbaka på det här och känna att jag och mina barn mår bra

[mamma mu]

Absolut! När man tänker bakåt, jaa på förra somaren, huu, vad hemsk den var så joo, visst blir det bättre..Väntar med spänning på sommar 2011. Den här kommer antagligen att vara lite si och så..men o ja, så mycket bättre ändå än förra. Ca 2 år lär det ta att sörja färdigt. Kanske det går fortare för dem som skaffar sig en ny..tror ändå att sorgen kommer ikapp sen någongång.

[Mi]

                                        Hej Mamma Mu !

Ja jag är väl lte längre fram i processen (men jag har å andra sidan inte behövt se mitt ex med någon ny än,bara tidsfråga jag vet)jag har väl hamnat i ett stadie där jag faktiskt inte känner så mycket alls.Saknar att vara älskad(vet att mina barn älskar mig)men har väl lärt mig att leva med det.
Försöker tänka på hur jag mådde för ett år sedan jämfört med idag,och det är stor skillnad (TACK OCH LOV)vem vet om ytterligare ett år kanske jag tom känner mig lycklig..

Kram från mig.

[mamma mu]

Hej
Denna sida har inte funkat på ett par dagar och jag har haft grymma abstinensbesvär..funderat hur ni alla mår och hur det går för vår "nykomling" trollskott. Nå nu äntligen funkar det igen. Ser att inget sådär grymt extra har hänt.. Själv mår jag skit idag, igår var det bättre. Var hos x en stund men fick illa att vara då hennes stora fina båt var som bakgrundsbild på hans dator. Den köpte hon i höstas då min x alltid velat ha en sån..fan, det gör så ont. Småsaker joo, men ändå. Annars allt bra. X på gott humör och så..han sade jag ser trött ut och jo det är jag. Trött på precis allting. Håh håh, när skall det bli bra igen? Tårarna vill komma, måste väl låta dom rinna då, det var faktiskt ett tag sedan. Stor suck!

[Biggan]

Då var det måndag igen. Borde känna mig bättre.
Men jag har verkligen kommit in i en "down period" igen. Gråten har börjat komma tillbaka oftare än förut.
Trodde väl att jag kommit en bit på vägen, men uppenbarligen inte.
Det är så jobbigt att må så här dåligt igen. Ingen kraft eller energi kvar.
Hoppas på bättre dag imorgon. Ska försöka överleva denna...