Vad sen?

[mamma mu]

Har haft en tung helg. Tråkig och tung. Vet att det är fast i mig själv och att ingen kommer ju o dra ut mig härifrån men orkar inte och vill inte. Visst har jag varit ute o gå på isen, träffat ett par vänner över en kaffekopp men._inga-länkardan badat ensam och känt mig så övergiven! Jag vet att jag borde ta mig i kragen men..de är sjutton så svårt. Imorgon far F till pappa och vi kommer att ses mycket igen. Idag känns det som om jag skulle villa spotta på min x som lämnat mig här med allt. Huh, huh, som tur är det måndag och min studiedag. Skönt att tänka på lite annat. Kram

[Mi]

Hej Blåklint och Mamma Mu !!!

Detta är ett forum där man får tänka på sig själv det är ju alltid lättast att gå till oss själva även då vi stöttar andra eller hur?
Känns bättre idag,han ringde mig och erbjöd sig att hjälpa till med en sak som han vet att jag behöver hjälp med.

Och jo Blåklint jag tror att du har så himla rätt...Livet blev inte alls som han tänkt sig,jag märsker ju på honom att han inte mår ett dugg bättre idag än för ett år sedan.
Jag och många med mig tror att han egentligen har en depression av något slag,han hoppades nog att om han bara blev av med mig så var problemet ur världen men jag tror inte att han är ett dugg lyckligare idag.
Mamma Mu mitt ex sade också till mig att han ville vi skulle separera innan vi hatade varandra,jag blev jättechockad för jag trodde att vi älskade varandra..
Min teori är och har varit hela tiden att han förälskade sig i en kollega,men att det inte blev något med henne(tror jag vet vem)så nu går han där på jobbet olyckligt kär och har dessutom på sitt samvete att han splittrat en hel familj.Skulle inte vilja byta med honom...men skulle gärna få in lite mer glädje i mitt eget liv.

Kram på er.

[Blåklint]

Mamma Mu:

Egoist är nog den sista stämpel jag skulle lägga på dig med tanke på vad du skrivit här på forumet. Det hjälper ofta att läsa om andras tankar och problem då man själv känner sig förtvivlad. Man önskar ju inte detta elände åt någon annan. Trots det så är det ändå en tröst att veta att man inte är ensam och att man kan ta del av vad andra skrivit om sin situation.

Kram

[mamma mu]

Det är säkert så som Blåklint säger. Han bara inte vet hur han skall vara mot dig. Och (man börjar aldrig en mening med och) nu då han lämnat dig så tror han att då måste man ju "hata" den andra. Är helt säker på att han är helt borttappad..Nog har han säkert några känslor någonstans men han är väl bara så förlamad nu och tror att det är ju såhär man skall bete sig då man lämnat nån. Förlåt Mi jag vill alltid skriva nåt som lite skulle hjälpa men efter en mening så handlar allt om mig själv igen..egoist? Men kram i alla fall

[Blåklint]

Hej Mi!

Tror du inte att ditt ex sätter upp en kaxig attityd för att han inte klarar av annat. Det blev väl inte fullt så underbart efter separationen som han hoppats. Nu måste han bara ha någon att skylla på. Då är det enklare att visa sig sur mot dig och kanske ösa över skulden på dig i stället för att se sig i spegeln. Han orkar nog inte ta tag i sig själv just nu och då får du ta emot hans bitterhet.

Det är ju han som i längden blir den stora förloraren då han beter sig som han gör. Känner man inget behöver man inte bete sig så för att skydda sig. Vet inte om du tycker att du finner någon sanning i det jag skrivit. Mitt råd till dig är att bete dig som man gör mot ett bångstyrigt barn. Ignorera beteendet och försök att inte visa att du blir ledsen. Lätt att säga, svårare att göra, jag vet. Speciellt  då man måste få till ett någorlunda samarbete då man har barn ihop.

Känner igen det där med att önska att man hade en annan far till sina barn...

Kämpa på!

Kram

[mamma mu]

Usch då Mi, låter inte alls trevligt. Inte är det alltid lätt att vara sin x vän heller men nog har jag det hellre så. Har pratat med honom idag. Ja inte pratat.. bara via sms eftersom det är lättare. Lite fegt jo men bättre än ingenting. Han försöker att vi skall ha det bra. Ger sin bil till vår dotter över helgen, delar på pengarna han nu fått lite extra, sade att han kan ta ansvaret över barnen ( alltså också de äldre) en helg så jag bara får vila och inte behöva laga mat till superhungriga ungdomar..Han skulle ännu bo kvar här nära efter sommaren och inte flytta med henne,( alltså varannan vecka). Men är glad att den yngsta då får bara vara med sin pappa och inte i ny familj. Han sade igen för hundronde gången hur fin människa jag är..jo tack, vet att han vill mig väl och vet att han menar det också. Jag var nu bara inte den rätta för honom. Jo i 26 år men inte sen mera. Men ville bara säga att visst har jag ju det hellre såhär än som du Mi. Men då min x for hemifrån sade han att om han inte gör det nu så kommer han att börja hata mig..jasså, vet inte ännu varför. Det var nu då i början då han bara jämnförde mig med henne och han var såå förälskad att jag hade ju alla fel man bara kan tänka sig. Men likgiltig är han inte och jag kan fortfarande gnälla till honom om allt men han brukar ju nog snällt säga att han tror att han inte kan hjälpa..men ett illa ord ha jag inte fått och det är ju bra för då faller ju inte min självkänsla helt i botten fast den fått en törn av att inte duga. Jag vet att jag duger men inte just åt honom.
Jaa, men sen är han superduktig o ändra sig..så det har jag lärt mig, man vet aldrig med honom. Imorgon kanske han flyttar till henne Kan dethär redan. Han vet bara inte om det..

[Mi]

Hua vad dåligt jag mår idag....Har varit på ena barnets uppvisning i gymnastik (jätteduktig).Vi kände många föräldrar där så både innan och efter pratade vi med flera utav dem.
Mitt ex gör verkligen allt för att ignorera mig,sätter sig långtifrån,vänder ryggen emot mig och när jag pratar med honom så fräser han bara tillbaka.
Efter uppvisningen följde barnen med honom hem.
Det var ju han som lämnade mig,han har fått precis som han vill, jag och barnen har bara varit tvungna att anpassa oss.Ändå ¨så drar han sig inte för att bete sig illa gentemot mig.Vet inte när han började hata mig vet bara att han gör det,han visar det så tydligt och det gör mig så ont att han är så fientligt intsälld emot mig.

Jag kan inte hjälpa att vi har ett långt förflutet och att vi har barn tillsammans,jag kan inte heller förstå varför han inte kan kosta på sig att vara min vän.Just nu önskar jag bara att han försvann för gott ur vårat liv så att jag och barnen kunde fortsätta leva vårat liv.Han har hållit sig borta förr,då var jag förtvivlad men nu önskar jag att jag fick leva själv med barnen på heltid och att han höll sig borta för gott.

Vill naturligtvis att mina barn har en pappa, men önskar så mycket att det inte var han som var pappa till mina barn.

[mamma mu]

Låter ju inte trevligt. Här är nog min x helt annat. Han gör en massa för oss. Därför kanske vi har så svårt också att komma ifrån varann..Vi är liksom lite halvt gifta ännu..Vi umgås ju hela familjen tillsammans rätt så ofta. Inte vet jag men det tycks ju funka tills vidare. Hur länge vet jag inte..

[Mi]

Jag håller med Mamma Mu.Inte sjutton sitter det i utseendet,men är ändå besviken att han aldrig kommenterat det.
Men när jag tänker efter så brydde han sig aldrig när vi levde ihop heller,brukade aldrig ge mig komplimanger spontant.
Har ju varit ledsen i flera år att han aldrig `sett ´skillnaden på min kropp,särskilt då jag fakktiskt tränat ganska mycket de senaste 5 åren har bla deltagit i lopp som jag tränat mycket inför.
Han har alltid bara sagt att han kan inte se någon skillnad då han ser mig varje dag,uppenbarligen kan han inte se någon skillnad nu heller,fast han inte ser mig varje dag.

Men å andra sidan är han totalt likgiltig inför allt som har med mig,med oss att göra.Låter hemskt men jag tror faktiskt på fullaste allvar att om jag dog (nä inga planer på det),så skulle han komma på bergravningen bara om den inte krockade med något viktigt möte eller annat.
För mig är det den totala likgiltigheten som skrämmer mig så mycket.

[mamma mu]

Glad för din skull. Visst är det ju trevligt att tappa lite kilon. Är väl uppe i ca - 16-17. Men faan nog skulle jag hellre vara lycklig. Samma människa är jag ju ändå..Det sårar mig faktiskt då x säger att jag blivit så mycket snyggare..va fan, inte är det ju det som räknas. Är ju glad över min viktminskning men inte har den varit hälsosam inte! Hoppas jag klarar dethär med hälsan kvar. Borde börja träna o lovar mig det varje natt men..joo, lite skidande o lite ut o gå och så, men borde börja på allvar

[Mi]

Ha ha ,ja ledsen 71 och Mamma Mu...Själv har jag aldrig fått så många komplimanger och kommentarer (har gått ner en hel del och tränat en massa detta år)från min omgivning.Ja i stort sett alla har gett mig komplimanger utom mitt ex...som tyckte att jag var för fet och oattraktiv...antingen har han fel på ögonen eller i huvudet för han är den enda som inte (märkt)att jag gått ner i vikt och faktiskt ser rätt så hyfsad ut numera...

[mamma mu]

Trevligt att höra från dig. Jo, alla landar sen en vacker dag..har aldrig fått så mycket komplimanger av min x heller som under denna tid. Du har blivit så snygg, du har så många bra sidor..mm.Trevligt jo, men inte kommer han hem ändå. Han har ju sin nya..Det är nu väl bara att försöka tänka mera på sig själv men ack så svårt. Kämpa vidare du också, hoppas att du får ett härligt liv, om inte nu så senare. Hör av dig.

[ledsen71]

Hej Mamma mu!

Vet inte om du kommer ihåg mig, det var ett tag sedan jag skrev här. Sedan november tror jag.

Mitt ex. lämnade mig tidigt i höstas. Mitt liv blev kaos, mådde skit och gick ner mig fullständigt. I december fick jag reda på att han har en annan. Det blev droppen för mig. Men sen fick jag liksom lite ro i kroppen. Började leva igen och träffade en ny man. Men nu är det slut.

Det konstiga är att jag tror att mitt ex. vill ha mig tillbaks. Känns konstigt eftersom jag får massor med komplimanger och han ringer mig dagligen nu. I höstas ville han varken se eller höra mig. Livet kan förändras så drastiskt. Jag känner mig ganska hel igen. Försöker att bygga upp mitt liv och ha roligt.

Önskar dig all lycka, det är du värd.

Ledsen71

[mamma mu]

Man har ju inte något val precis..det bara måste gå.. Och visst går det ju..inte alltid som man vill men vem har sagt att livet skall vara lätt? Min x nya fick bröstcancer 2 månader efter att han sagt att han sticker..inget lätt liv han haft efter det. Man vet vad man har, men aldrig vad man får..Men visst, inte önskar jag ju sådant elände ens till henne, absolut inte. Hon har ju också 3 barn. Men min x kan jag ju önska lite, lite elände..Är faktiskt själv rädd att hälsan pajar då jag skött mig så dåligt..men har lovat mig själv att det skall bli bättre. gonatt alla o tack för att ni finns där för mig.

[Mi]

Håller med Mamma Mu.Konstigt liv man lever,ingenting blev som man trodde men på något konstigt sätt rullar livet på ändå.