Mitt i en separation

[lisbeth3]

Det är inte alltid bara männen som helt plösligt flyr fältet, smiter iväg, kvinnor gör det också. Det är bara att läsa om det på forumet. För min del tror jag mer det handlar om en dysfunktion, en kärlekslöshet i barndomen (eller en hjärnskada?), eller att man inte har mognat, man har inte tvingats ta mogna beslut. Ja, jag vet inte men det är så oerhört svårt att begripa att någon man har litat på, som bedyrat sig sin kärlek, helt plötsligt kan säga att känslorna tagit slut. De betraktar känslor som om det vore en konsumtionsvara som kan ta slut. Själv ser jag känslorna som något man kan påverka, man "jobbar" med relationen helt enkelt och det kan man få hjälp med.

 Mitt x nekade blankt att gå i familjeterapi, han ville inte leva med mig längre. Nu börjar jag analysera vårt förhållande och har upptäckt en del mysko saker, en känslokyla som han försökt dölja, ett styrande och kontrollerande och manipulerande. Så jag har börjat diagnostisera honom och jag blir lite rädd faktiskt om det är så att jag har rätt. Han har gjort mig så illa, han har gjort min tidigare familj illa och han har kostat mig en förmögenhet. Men han kan vara oerhört charmig och han vet hur man gör när man ska visa sig kärleksfull. Skit också, hur ska jag någonsin våga lita på en karl igen??? Men jag tror inte det här är ett typiskt manligt beteende, många har det och man ska akta sig noga för sådana här personer.

[lämnat]

Det borde finnas precis som nätdejting sida för oss som har blivit lämnad där man kan träffa och prata med andra i samma situation.... inte för att dejta mer för kamratskap....
Man brukar säga män är från mars och kvinnor från venus.
Män tänker nog ganska lika.....

Tyvärr

[Biggan]

Hej!
När man läser här på forumet så inser man att alla killar som lämnat oss är så lika varandra.
De lämnar oss utan förvarning och bara med en liten förklaring att känslorna inte finns kvar. De vill inte kämpa eller ens försöka.
Jag funderar ofta på vad alla (eller nästa alla iallafall) killar "kräver" för kärlek efter så många år tillsammans.
Att gå omkring och vara nykär i runt 20 år är väl osannolikt. Man bygger väl upp en grundkärlek och trygghet som borde vara värt mer.
Jag tycker att de flesta killarna ger upp alldeles för lätt. De kan inte hantera att deras känslor inte alltid är uppåt. 

[lämnat]

Hej Skorpan

Ja vi sitter nästan alla i samma båt och har blivit lämnade.
Min man lämnade mig i oktober, men jag har fortfarande inte accepterat det...
När dottern är hos honom sitter jag oftast själv.... man vill inte tränga sig på hos alla kompisar som sitter med deras familj och barn och allt....
Jag känner mig fruktansvärt ensam, men finner lite hjälp i att läsa och skriva här.

Önskar själv att må bättre snart.... ska försöka planera in en resa själv.....
Man brukar träffa massa singlar ute i världen.

Hoppas det ordnar sig.......

[Mi]

                                  Hej Skorpan och Lisbeth !

Jag har gått igenom ungefär samma sak som er.Min man och pappa till våra 2 barn kom hem en dag för drygt ett år sedan och sa att han inte mådde bra i vårat förhållande,han packade en väska och flyttade till en kompis i en vecka.
Sen kom han hem och vi började prata igenom allt,först sa han att han ville leva med oss,men då jag pressade honom och sade att det är inte okej att bara flytta ifrån sin familj ändrade han taktik sade att hans känslor för mig var döda och varit en längre tid (en fantastisk skådespelare måste jag säga,han skrev ett kärleksfullt sms till mig dagen innan samt att vi delade säng sista natten precis som alltid).
Efter ytterligare en vecka kom han hem och berättade för barnen att han tänkte flytta ut men att det inte berodde på dem,ja och sen var han borta hela förra vintern och våren fick jag själv ta hand om allt,mitt jobb,vårat hem,räkningar,två mycket ledsna barn och försöka att själv överleva mitt i allt elände.
Nu har han köpt en lägenhet och har barnen varannan helg tors-sön.Jag tror inte han är lyckligare idag,han har ingen ny ,jobbar mycket och träffar väl sina vänner (som alla är familjefäder)när han är ledig.Dessutom måste han resten av sitt liv leva med vetskapen om att han helt på eget bevåg och utan att ens gjort ett enda försök faktsikt splittrat en familj.
Vi var alltid paret som alla såg upp till,mitt ex missade aldrig en chans att offentligt tala om för alla hur mycket han älskade oss och att han skulle göra vad som helst för sin familj.
Vet idag att det inte är sant ,vet också att troligtvis det mesta han sagt under den sista tiden vi levde ihop inte var sant.Han har sen den dagen han gick varit totalt känslokall inför mig inte gett mig så mycket som en kram,klapp eller sagt något som tyder på att det vi hade ihop betydde något för honom.
Pga detta har det blivit otroligt viktigt för mig att skapa mig en framtid,ett liv blir lite starkare för var dag som går men har lång väg kvar att vandra.
Önskar er all lycka till...

[kaniba]

Hej!

Jag hör också till de som blivit lämnade. Min fd hade under ca ett års tid funderat på att han inte hade de "rätta" känslorna för mig längre. Det kom som en chock för mig, jag hade verkligen inte förstått någonting. Nu har det gått ett drygt år sedan vi flyttade isär. Vi har barnen halva tiden var. I början tyckte jag att ffa helgerna utan barnen var förskräckliga men nu kan jag njuta av att få vara själv, kunna träna och träffa vänner mm. Men precis som du tyckte jag det var svårt att umgås med andra familjer när jag var själv och de flesta av mina vänner har barn. Att skilja sig förändrar ju hela livssituationen. De socila livet förändras mycket, tycker jag.  Endel av våra gemensamma vänner ( som från början mest var min fd vänner) träffar jag inte längre och kommer förmodligen inte att göra det igen. Jag blir fortfarande sällan hembjuden till mina vänner som har barn de veckor jag är ensam. Min bästa väninna är singel utan barn så henne umgås jag en hel del med. Jag vet inte hur gammalt ditt barn är men kanske finns det ngn annan separerad förälder i klassen/på dagis? Jag umgås endel med en mamma i min sons klass som är separerad. Tror säkert att en del kompisar kan tänka sig att slita sig från sina familjer en stund på helgen för att umgås med dig! Jag tror att man ofta är rädd för att fråga! Jag vet inte om det finns något liknande nätdejting fast för att träffa vänner.

Kram, Karin

[skorpan]

Hej Lisbeth

Skönt att höra att man inte är själv om att gå/gått igenom allt det här jobbiga. Ibland tror jag att jag håller på att bli galen med alla humörsvängningar.

Själv har jag inte några problem med någon dubbeltydigt budskap utan mitt ex är helt säker på att det är detta han vill. Att klippa all kontakt är däremot svårt när man har barn tillsammans annars skulle jag göra det på en gång. Det är väldigt mycket praktiskt runt omkring att lösa.

Jag vill absolut inte ha tillbaka honom för det här har tagit bort all tillit till honom och jag måste igenom den här krisen själv. Men jag skulle gärna vilja att det går lite snabbare...

//Skorpan



 

[lisbeth3]

Hej Skorpan!
Jag förstår verkligen hur du känner dig. Blev lämnad för drygt ett år sedan ungefär på samma sätt. Vårt äktenskap var "outstanding", alla runt oss sa att "det lyste kärlek runt oss". Så plötsligt en dag sa han att hans kärlek hade tagit slut. Vi hade gått igenom rätt tuffa svårigheter med en familjemedlem (som inte han är pappa till), han sa att det blev för mycket.

Det var som att få en kniv i ryggen. Separationen är seg, milt sagt. Han ger mig dubbeltydiga budskap och jag känner att jag blir satt i ett limbo. Det känns lite sjukt. Har börjat läsa in mig på psykiska dysfunktioner på Terapisnack (finns på nätet) och nu börjar jag få en helt annan bild av mitt x. Det hjälper.

Så mitt råd är: akta dig för att ha kontakt, gå vidare själv.

Problemet med att skaffa sig ett nytt kontaktnät är verkligen jättesvårt. Jag har testat nätdejting (men vill egentligen bara ha lite nya vänner) och krogen men det ger inte särskilt mycket. Så vet inte vad man ska göra faktiskt.

Kram från Lisbeth

[skorpan]

För två månader sen lämnade min sambo mig efter ett 15 års samboförhållande. För mig kom detta som en chock och jag förstod ingenting. Jag har inte fått någon som helst indikation om att han ville lämna mig eller att vi har haft det dåligt i vårt förhållande. Han säger bara att han har tappat de rätta känslorna för mig. Så från den ena dagen till den andra hade han flyttat ut. Först trodde jag att han hade träffat en annan men är idag är jag mer säker på att han faktiskt bara har tappat känslorna. Oavsett vilket så älskar han mig inte längre.

Vi har i många år kämpat att få fler barn men misslyckats och detta har säkert tagit mycket kraft från oss båda. Och under dessa perioder har jag givetvis varit väldigt fokuserad på detta och han har varit ett stort stöd under de här åren. Men det känns otroligt kränkande att han mer eller mindre bara lämnade mig utan förvarning och så nära inpå våra försök att få barn. Jag funder givetvis mycket på när han började tänka på att han inte kände detsamma för mig som tidigare. Han säger själv att han kände sig låg och hängig i höstas men kunde inte identifiera dessa känslor med vårt förhållande utan förstod att det var så först från den dagen som han talade om det för mig. För mig låter inte det här troligt utan är helt övertygad om att han funderat på det här längre än så. Vi går på familjerådgivning och familjeterapeuten säger att han troligen först efter en tid kan se olika mönster och hur han kommit fram till det. Har en kompis som jobbar som kurator och han säger att det låter som min sambo går igenom en livskris. 

Det har varit enormt jobbigt och är fortfarande jobbigt att bli lämnad men jag har kommit en bit på väg. Första veckorna satt jag bara och grät och hoppades att han skulle ångra sig men nu känns det som jag måste gå igenom detta och fokusera på mig och mitt barn istället för att älta om honom. Men problemet som jag ser det är att mina vänner runt om kring mig har familjer och gör mycket "familjeaktiveter" och särskillt på helgerna då jag känner att jag gärna skulle umgås. Just nu känns det väldigt tungt att umgås med familjer när jag är utan barn och känner att jag behöver komma ut och träffa ett nytt kontaktnät med andra singlar och ensamstående. Men var hittar man det någonstans??