HJÄLP!

[Forza]

Hej Micke!

Du är snart där, kan jag ge min skalle på! Du är en alldeles för levande och go norrlänning för ngt annat!
Jag är så tacksam över att "tillhöra" både Gbg o Vbg! 5:e vik är bäst! Ta chansen o åk ner med ungarna till sommaren det kommer göra er gott.
Om du har vägerna förbi Vbg el Gbg hör av dig så tar vi en öl på stranden o andas ikapp till den saltstinna havslukten (+ rutten tång) o bara laddar batterierna!
Ronja go and hide ingen chans mot mina vrål 
Micke, ta dig ut till fiskestugan o pröva det hjälper jag lovar (till er andra oxå)

Ha en god dag

Kram Sylvia

[micke73]

DU Sylvia, GBG är en fin stad, det är bara så förbaskat kallt på vintern (säger han från norrland). Jag tar hellre 15 minus grader här än 2 minusgrader på "bästkusten" var det ni kallade det va??

Varberg är kanonfint, jag har släkt på getterön och där är det vackert, barnen älskar "sifferstränderna" 1:a, 3:e, 4:e & 5:e vikarna. Nu var det dock länge sedan vi åkte till varberg eftersom min kusin flyttade till Spanien (en hink & en hink till) = Spann igen, nu kom ett sånt där dåligt skämt igen. Och eftersom hennes pappa bor kvar på getterön och vi inte har så bra kontakt så var det länge sedan vi åkte dit. GBG däremot har jag förmånen att få åka till några gånger om året genom mitt jobb och jag tycker om den staden, vänliga människor och fin stadsmiljö. Vad skönt att du fortfarande är uppåt jag gläds med dig!!! Primalskrin, ha ha ha, som Ronja rövardotters vårskrik då typ? undrar vad dom som gick förbi kyrkogården trodde, tales from the crypt ligger nära till hands.
Visst är det avkopplande att sätta sig på en klippa vid havet och bara lyssna till vågorna som slår mot stranden, se alla fåglar som flyger omkring och bara liksom drömma sig bort en stund, det är batteriladdning det, Jag har ca. 5 minuters promenad till stranden men då är det en skitig grund gammal industrivik med vass så långt ögat kan nå, inte alls lika avkopplande. Men då åker jag till mina föräldrars lilla fiskarstuga som ligger väldigt avsides, ingen el, inget rinnande vatten men en sanslös mysfaktor. Nu var det tyvärr länge sedan jag tog med barnen dit, men jag vet inte av nåt mysigare än att sitta i den lilla stugan med vedspisen och fotogenlampan tänd i mörkret på kvällen och spela kort med barnen, jag kan ju inte längre ta med "familjen" dit, men barnen skulle jag kunna ta med mig.

Nu blev det väldigt mycket "myssnack" men det är en tanke jag håller fast vid att jag och barnen kan ju fortfarande ha det väldigt trevligt trots att vi tappar "kärnfamiljen".

Hoppas du får sova gott och länge!!
Hälsa varberg från mig

KRAM
Micke

[Forza]

Hej Micke!

Tycker du har en jättekul humor !
Inte invecklad utan bara ja rolig!!!
Om ngn hört mina primalskrin o onsdagskväll ute på kyrkogården (bor nästan i centrala Gbg) så hade jag banne mig fått en "krama mig själv tröja" haha men jag tog chansen.
Skönt att ungar o lego kan vara så befriande skönt att du mår bättre!
Min känsla "uppåt" håller fortfarande i sig skall snart lägga mig, har 6 dgr kvar innan jag har 2 dgr ledigt.Tänkte åka till Varberg o familjen, promenera vid havet gå ut lite med gamla vänner ser fram emot det. Speciellt närheten till havet i Gbg är det så omständigt att ta sig till havet, skogen och naturen.
Det är klart att du ska köpa kortet (billigt!!) och kör igång!
Klart att män o kvinnor kan vara "bara" vänner, nästan alla mina bästa vänner är män (alltid varit så).
Har fått insomningstabletter ska nog ta en idag.
Nu ska jag äta lit godis läsa och sen sova

Sköt om er
Kram Sylvia

[micke73]

Tack för tipset Sylvia, men om jag går ut och kramar silvergranen på vår tomt och skriker tills halsmandlarna lossnar så kommer nog jag att få en "krama sig själv tröja" med skärp på ärmarna eftersom vi bor mitt i samhället. Nä, yogaandning är absolut inget flum snarare att man lugnar ner sig ett tag. Jo jag tycker också att det är något speciellt med träd, tänk vad dom har varit med om under alla år dom stått där. Jag tycker också om skog och natur, är en nästan sjukligt inbiten sportfiskare, så alltså borde jag tycka om att må så här dåligt eftersom jag gillar att få spö (nä, ännu mer dåliga skämt). Som ni förstår så är det lite mer uppåt nu än vad det var imorse, men jag och barnen har haft en kvalitéts dag idag med MYCKET skratt och LEGO byggande. Vad gäller träningskort så visst kommer jag att vackla, jag har ju liksom inte gått på gym på 15 år, men fördelen med att köpa årskort som jag ser det är att då har jag möjligheten att gå dit när jag vill. Sedan får vi friskvårdsbidrag från jobbet med 1500 spänn och eftersom ett årskort kostar 2000 spänn så blir ju förlusten max 500 spänn och det kan jag leva med om jag ångrar mig. Det är möjligt att jag rusar iväg med en massa olika projekt bara för att ha nåt att göra (typisk manlig mentalitet) men jag har en kompis och hon har lovat mig att dra åt tyglarna om det blir för mycket för fort. Jo, det är sant män och kvinnor kan faktiskt bara vara vänner.

Se till att du får någon hjälp som kan få dig att sova länge på natten, det hjälper nåt enormt!

KRAM till er alla ! Och jag önskar er en så bra kväll som man bara kan ha!!!
Sköt om er och var lite egoistiska !
//Micke

[Molly]

Ja, det här med sömnproblem är ett helvete! Sedan mitt ex gjorde slut i början av december har jag inte kunna sova ut en enda natt. Trodde det skulle bli bättre under julledigheten men det blev det inte. Nu har jag kommit på ett knep som hjälper lite.
Istället för att gå och lägga mig och vänta på den där sömnen som aldrig kommer eller att vakna kl. tre med ångest och sen bara ligga och vrida mig tills det är dags att gå till jobbet så förväntar jag mig helt enkelt en helt sömnlös natt. Jag tänker när det börjar bli läggdags att ja; nu är det en sömnlös natt igen. Och då känns det i alla fall ganska OK med sådär fyra timmars sömn trots allt. För mig blir det så mycket värre om jag dessutom OROAR mig för sömnlösheten. Nåväl, det är inte lätt. Mitt jobb kräver engagemang och att jag är mentalt närvarande. I nuläget känns det som jag vandrar som en vålnad med röda ögon.
Har fått stilnoct och de hjälper sådär...

[Forza]

Tänk vilka starka varelser vi är-människan!
Vi kraschar och ramlar men vi ställer oss upp igen
Ta hela torkyrullen, gå ut i skogen, ställ dig vid en stort träd med stabil stam, lägg armarna om trädet, lägg din kind mot dess skrovliga bark andas in doften av trä, låt trädet ta emot din smärta och bara skrik rakt ut tills du inte orkar mer!! Gud vad det hjälper, jag lovar!
Det är ngt magiskt med träd, de står där i ur o skur, alltid lika stolta,raka, ger skydd o lä,skugga ja allt!!
Efteråt så ska du andas in genom näsan (spänn samtidigt ut magen som en ballong) håll 2 sek andas ut genom näsan långsamt samtidigt som du drar in magen gör detta i 1-2 minuter så ska du få se hur lugn du blir (yogaandning)Inget flum utan så här ska vi eg andas.
Gå o köp träningskort men inte årskort med en gång ,ta hellre 3 mån eller 10-kort till att börja med, ställ inte för höga krav utan börja försiktigt. PS, Jobbar själv inom gym och mental hälsa. DS. Ser vad o hur folk gör för "fel"-de vill för fort o för mkt! Skynda långsamt o ta gärna hjälp av en personlig tränare som kan stödja o motivera samt att du får ett peronligt schema! Fråga runt på olika gym och provträna först innan du bestämmer dig!
Gott att få ut sin frustration och omvandla den till god energi och kraft genom att träna

Lycka till med allt
Kram Sylvia

[micke73]

Det gör absolut ingenting alls mischa, det lindrar att höra andra människor som går igenom precis samma saker, och sedan reser sig likt fågel fenix ur askan. Men någon bitterhet känner jag inte överhuvudtaget alls, jag kan inte vara bitter på henne för att hennes känslor är slut, det är ju mycket mitt fel att känslorna tog slut så om jag skulle vara bitter på någon så vore det ju på mig själv i så fall. Men om jag skulle välja den vägen känns det som om att det finns en risk att bitterheten aldrig skulle släppa och man skulle bli någon slags arg sur och tvär "surgubbe", och hur skulle mina barn må då, förmodligen sämre än vad jag skulle göra. Och det vill jag INTE!!!! Jag får helt enkelt köpa mer hushållspapper för att torka tårarna och vänta in nästa formtopp, den kommer nog så småningom? Förmiddagen har pendlat upp & ner som en jojo ungefär med ljuspunkten när jag och mina 3 pojkar tokbusade tills vi vart alldeles slut, då tog vi oss lite saft & bullar och kramade om varandra en stund. Nu har dom 2 äldsta (12 & 9 år) gott till kompisar en stund och minstingen (2år) sover middag, då när det blev tyst kom en sån där ångest attack igen, F.. vad jobbigt det är när man inte riktigt kan kontrollera sina känslor, men det är kanske bra att som någon klok människa skrev i en annan tråd "Skrika ut sina känslor emellanåt". Jag gick ner i källaren och gjorde det alldeles nyss. Jag får nog kitta om fönstren i källaren nu, men då får jag nåt att göra i alla fall. Shit jag har börjat med nåt dumt, jag tar en cigg på kvällen för att komma ner i varv. Skitdumt jag vet men det är så konstigt det ger ett litet kort avbräck i allt som händer och man tänker på nåt annat för en mikrosekund. Det är 12 år sedan jag slutade röka och 3 år sedan jag slutade snusa varför ska jag börja nu, jag vet inte själv men jag inbillar mig själv att jag inte ska fastna igen. Nåja om jag tar fler än 2/dag så får jag sluta. Jag får sova i alla fall, och jag äter bra nu, ungefär 1/3 del av vad jag åt förut men det är nog inte så dumt med tanke på airbagen jag bär med mig. Sömnen är dock det som jag behöver mest, är man utvilad tacklar man saker på ett helt annat sätt.

Molly: TACK!!!! för din peppning ord som värmer likt en flod hett guld rätt in i hjärtat, som får mig att känna mig uppskattad och värd något, TACK än en gång!!!!!!

Mischa: fortsätt kämpa du med, du är en mycket klok människa med både hjärta och hjärna på rätt plats, nja ingen promenad idag, det spöregnar och alla vägar är isbelagda (risk för fysisk skada också).

Krama någon som betyder något och håll fast vid den värmande känslan när stormen och kylan kommer!!!

Nä nu måste jag hämta mer hushållspapper.
Sköt om er och minns det som är bra!
KRAM
Micke

[mischa]

Hej Micke73!

Har själv ofta slitits mellan frågan om vad det är som gör så ont: är det kärleken till min hustru eller det just som du säger ensamheten som jag känner när jag sitter här i min lägenhet och undrar om jag kommer att få se några silverfiskar att prata med? Något klart svar har jag inte. Det är nog en blandning av allt. För när jag träffar hustrun, ser henne märker jag att hade jag träffat denna människa nu för första gången - då hade jag nog blivit mycket intresserad av henne och velat lära känna henne ännu mer. SUCK! Jag har varit en sådan förbannad idiot som gjorde vad jag gjorde för ca 6 år sedan, men framför allt som kopplade bort hjärtat och inte släppte ut mina känslor. Det du går igenom nu är verkligen något alldeles extra, men det känns nog som att du ska klara av det - så länge som både hjärta och hjärna är med på de tankegångar du har. Kanske är det därför vi har dessa svängningar: hjärta och hjärna håller på att bli samspelta? (Som du märker har jag fått hjärta och hjärna på huvudet).

Ta bitterheten till dig, låt den vandra runt i dig. Det är viktigt för att kunna reflektera över dig själv, ditt blivande X och hur åren har varit. MEN bli inte sittande med bitterheten i knät - då har du senare ett sår som aldrig läker!

Fortsätt att kämpa, ta det lugnt och ta en promenad eller något sådant.

Mischa

P.S. Ledsen att det kanske blev lite mycket "Mischa" i mitt svar till dig. Hoppas att det kan vara en hjälp, stöd för dig att läsa mina funderingar  och "slutsater".
Öppna famnen till er alla därute - någon annan famn har jag inte att ty mig till.

[Molly]

Du är värd allt gott som finns! Tycker du hanterar allt så moget och på ett vuxet sätt med dina barn och allt.
Glöm bara inte att du behöver få vara barn själv ibland. Släppa taget och kanske få vara hemma hos någon
som pysslar om dig eller kanske bara håller dig i famnen...
Såna män som du ger mig hopp om livet!

[micke73]

Då var formtoppen över då och man är på botten igen. Men jag tror inte jag sjönk riktigt lika djupt denna gången. På något vis inser man väl vad som håller på att hända, men acceptans är det långt kvar till. Jag har så smått kommit överfund med att det är inte min blivande x-fru som jag har känslor för utan det är ensamheten och vanan att man alltid har varit 2 som finns runtom varann hela tiden och sover tillsammans. Det var den insikten som knäckte min formtopp. Nåja jag försöker tänka att det finns ju miljontals singlar som klarar detta, varför skulle inte jag också klara det? Jag tänker på dom andra svåra stunder man haft i livet som man tagit sig igenom, jag fixade ju dom också. Iof inget som har varit så här fruktansvärt svårt och gjort så in i bomben ont djupt inne i min själ. Detta kommer att bli ett ärr som jag bär med mig resten av livet, det gäller väl att försöka läka det så det inte blir ett öppet sår under återstoden av mitt liv.

Må väl alla livlinor och jag tänker på er och hoppas ni mår bättre än jag gör nu!
KRAM
Micke

[Enhändigman]

Micke!

inget stötande alls i det du skriver tycker jag, att sakna sex är mänskligt samma tankar som du har har jag också haft tro mig.
Nu har jag inte varit utan sex lika länge som du utan bara en månad typ men det sex jag och mitt blivande ex haft de senaste året kanske till och med åren har varit ganska långt i från passionerad så i bland har jag undrat om det var så bra att vi hade sex över huvud taget.
Men som så många andsra så styr längtan mer än hjärnan många gånger.
Om vi kommer att ha sex igen? vet inte kanske kanske inte vi får se.

Och du Micke! forumet finns här för att vi ska kunna skriva av oss våra förvirrade tankar för att räta ut linjen lite.
Anser jag i varje fall.

Kram
F

[micke73]

Upptäckte nyss en sida hos mig som jag trodde jag inte hade.

Har läst lite på andra trådar och på vissa pratas det om sex, hur viktigt det är mm. Jag har alltid ansett mig att vara den typen som inte vill ha one night stands. Men så hemskt det var att inse att jag hemskt gärna skulle kunna ha det nu..... Kanske beror det på att jag och min blivande x-fru inte har haft sex på 1,5 år, Kanske beror det på att jag saknar att på kvällen kunna krypa ner hos en varm mysig kvinna och bara känna intensiv närhet, jag vet inte själv. Det var inte så roligt att inse det, men jag förstår ju att om jag skulle springa iväg och "få till det" så lurar jag ju inte bara mig själv utan kanske sårar någon annan. Viktigt med sex? Visst är det viktigt, det liksom fördjupar relationen bara man inte gör det till en vardagssyssla för skojs skull, Det behöver ju naturligtvis inte vara någon "borta med vinden" filmatisering av det men jag vill att det ska mena något och vara sådär fint som man bara kan få det, men någon gång ibland sådär så gör det ju ingenting om det bara är pang på rödbetan passionerat, då med samma kvinna som man har det fint med, samtidigt som tankar om vad skönt det skulle vara och bara hoppa i säng med någon kvinna för en natt dyker upp..... var jag verkligen så här hela tiden??

Varför skrev jag det här nudå? Ja, jag vet inte jag behövde väl liksom skriva av mig, hoppas ingen finner detta stötande, det var bara mina tankar precis här och nu inget illa menat, hedersord! 

Kram
Micke

[Enhändigman]

Micke!

låter som vi är i samma sits här, vi pratade också om att just samla alla dessa minnen i en låda för barnen så får de avgöra när de blir äldre.

Vet inte heller om det är rätt men inte tror jag att någon av oss är kapabel till att slänga allt, det är ju trots allt en del av ens liv även om det inte fortsatte som vi tänkte oss just den där dagen.

Finn säkert hur många åsikter som hels just om den saken.

Tror uppfattningen om att släga det som är passerat för att kunna gå vidare förekommer men jag tycker nog barnen ska få möjligheten att välja när de blir tillräckligt stora det är ju trots allt deras föräldrar båda två.

Några tankar i varje fall........
/F

[micke73]

Yoga har jag inte provat, kanske man ska ta och göra det?? Nja inte riktigt min grej.
Jag tänkte jag skulle köpa ett årskort på gymmet i stan och börja träna. Då får jag annat att tänka på och samtidigt få bort ALLA extra kilo som man lagt på sig dom sista åren (det har blivit många tyvärr).
Jag tror att jag nog kommer att vackla i beslutsamheten att fortsätta träna men det kan ju liksom inte bli sämre än vad det är nu................ Tankens makt igen, det gäller att övertyga sig själv så går det nog.
Än så länge har jag en bra dag igen, har bara gråtit 1 gång idag och det var när jag kom att tänka på alla bröllopsfoton och minnen igen. Vi har väl mer eller mindre bestämt oss för att vi gör så här: vi lägger alla foton, minnen, ringar, och gåvor i en kartong. Sedan när barnen är äldre så får dom grejerna. Jag vet inte om det är särskilt klarsynt men det känns som en vettig idé.

Ha en strålande dag alla sökare av lycka & välmående !!!!

KRAM
Micke

[tryggadyningen]

Hej.

Ser att ni är inne på tankens kraft, å jo den är enorm.
I somras försökte jag att varje morgon avbryta mina första negativa tankar som kom direkt när jag vaknade. Tänkte på något positivt istället, vad som helst och det hjälpte!
En annan bra sak är att vara Tacksam. Ex Tacksam för sina barn.för livet,för att få vakna en dag till,för att jag har ett jobb etc.
Tacksamhet sprider en ljuvlig bomullskänsla i bröstet. Just nu kan jag tillomed vara tacksam för det jag går igenom det kommer att
göra mig till en helare och starkare kvinna!

Sen har vi mycket som är inprogrammerat i ryggmärgen under vår barndom ja hela livet. Vissa situationer triggar igång dessa invanda mönster och gör att vi faller tillbaka.
Mitt bästa tips är att börja med ex.Kundaliniyoga och utveckla din personlighet. Utan det hade jag idag förmodligen luggit på Psykakuten med uppskurna armar alt. "lämnat in för en etta med stampat jordgolv"!

Kramiz!

AnnaK