Varför tar det så lång tid??

[saralena]

Sitter och läser lite här och där, har inte fått kläm på förrän nu att det är mest de som blivit lämnade
som skriver här. Det var jag som sa ifrån hemma, det går inte längre. Orkar inte mer...och jag vet vad jag
tänkte  -02,  jag får tåla allt, inte prata om det  eller det,  det får inte bli skilsmässa.  barnen är så små,
så visst kämpar man. hittar på allt möjligt ... för hoppet finns ju, det blir nog bra  om....
 Det tog till sommaren -08 till mitt verkliga beslut kom i mig.
att nu vill jag inte vara med längre, jag ska inte  behöva ta mer skit..
några tankar bara om att lämna....

[Biggan]

Jag längtar verkligen då jag kan säga att jag mår bra.  Jag har mått ok men inte mer.
Det som gör det så jobbigt att kunna gå vidare är att mitt X är så fram och tillbaka i sitt agerande. Jag tror inte att han vet vad han vill.
Det gör ju att jag får falska förhoppningar hela tiden och måste "börja om".
Det kan ju vara så att jag tolkar allt på ett sätt oxså..
Men jag känner att jag är inte klar med honom ännu. Vill inget hellre än att få honom tillbaka.
Jag vet att det enda man kan göra är att ge det TID. Men jag orkar inte vänta.
Usch att alla helger ska vara så jobbiga!

[Mi]

                                                              Hej !

Mår ganska bra känns skönt.Ett år har passerat, alla högtider och födelsedagar har jag överlevt.Har haft mycket runt omkring mig och umgåtts mycket med goda vänner känns väldigt bra faktiskt,,,jag behöver inte en man jag behöver må bra,ha mina barn,min familj och mina vänner samt må bra på jobbet (vilket jag gör just nu).Vet att nästa dipp kommer men vet också att den går över..Just idag är jag stark just idag mår jag bra,,hoppas mitt välmående smittar av sig på er andra, nästa gång jag får en dipp kan säkert någon härinne muntra upp mig...

Kram

[mamma mu]

ja du, för mig har det snart gått 9 månader och gråtanfallen kommer alltid emellanåt. Jag har fortfarande svårt att förstå att jag har blivit lämnad. Varför jag? Jag som gjorde allt för min man och vår familj..Kanske just därför..Men som alla säger, det är onödigt att fråga sig varför..man bara pinar sig..hänt är hänt..och inget kan man till det. Jag har gjort allt vad jag kunnat och säkert du också...så vi kan vara stolta över det. Vi har inte slutat kämpa men kanske vi nu skall sluta o försöka gå vidare..Vet ej..
Tänkte på de senaste månaderna och vill aldrig i mitt liv må så igen. Har inget minne av förra sommaren, kommer inte ihåg vad jag gjorde med barnen, ingenting. Levde i en annan värld säkert usch, stackars barn. Nu kan jag ju ändå jobba och sköta hem o mina barn utan att det känns som om jag skulle dö på kuppen. Men glädjen, nehej, den har inte kommit ännu. Jo, skrattar med barnen o så..men känslan att inte vara älskad av en partner är tung. Det är en annan kärlek man har till barnen..tur har man dom ändå. Kram och nog stiger du upp ur träsket igen. Varje dimp blir lite kortare. Slut tar de väl aldrig, såret kommer att finnas med hela livet..
Livet känns lite väl orättvist!

[Biggan]

Usch, nu har jag kommit in i en dipp period igen.
Det är SÅ fruktansvärt jobbigt. Gråter hela tiden. Dag som natt.
Jag har så svårt att fatta att allt detta har hänt. Frågan Varför? kommer upp hela tiden.
Jag hittar olika svar varje dag och inget svar är jag "nöjd" med.

Det är ju så jobbigt för omgivningen oxså när man mår så här dåligt. Mina stackars barn får trösta mig hela tiden och lugna mig. Det är ju jag som ska vara stark och finnas för dem. Inte tvärtom!
De mår ju inte heller bra i allt detta.

Jag längtar till den dagen jag kan få skratta och känna mig glad igen.

[Mi]

Känslorna är hela tiden berg och dalbana.Har ibland svårt att ta till mig att allt detta verkligen hänt mig,samtidigt var det länge sedan jag väntade på att han skulle ringa och alla planer jag gör inkluderar aldrig honom.Jag har under några dagar varit ganska så avstängd känslomässigt,det har varit mycket och jag har levt i nuet utan tankar på vare sig mitt ex ,eller mannen jag hade ett kort förhållande med. Och det har varit så skönt att vara känslomässigt avtrubbad,tänk om bara jag och barnen fick leva vårat liv i lugn och ro skulle vara så skönt,de saknar inte ens sin pappa särskilt mycket.

[broken]

Alla hjärtans dag idag och jag har köpt små presenter till mina käraste, barnen. Fick bekräftat det jag redan hade räknat ut, att han har ett förhållande med samma kvinna som han har strulat med till och från under mycket lång tid. Tyvärr är det inte han som har berättat det för mig utan det kom fram via omvägar.
Pratade med en vän i veckan som sa till mig några kloka saker (tyckte inte att det var klokt då men gör det nu). Det är svårt att reparera något när den man älskar har delat säng med någon annan och haft någon annan liggande på sin arm och pratat om de där små sakerna som man pratar om när man ligger så där. Trodde inte på henne då utan trodde väl att vi var unika om det nu skulle bli så. Nu när jag vet att de har delat säng så känner jag avsmak för honom. Inte en tår har jag fällt för honom idag. Ont gör det i hela kroppen men jag är inte ledsen. Kanske har äntligen känslorna för honom börjat att svalna.
Känns lite konstigt.

[Mi]

Ja som jag skrivit förut så har mina känslor svalnat rejält för den man mitt ex är idag.Saknar dock den han var och det vi en gång hade.Förstår att han satt upp en fasad troligtvis även för sig själv,herregud vi pratar om en man som bryter ihop fullständigt när bilen går sönder,men som inte visat en enda känsla sedan han för ett år sedan kallt gav beskedet att hans känslor för mig är döda.Allt går upp och ner idag känner jag mig stark vem vet hur jag känner imorgon eller om en vecka....

[broken]

Idag är jag på väg att ge upp allt som jag står för. Hade ett litet lätt samtal med honom och det brakade åt hvete. Har inte fått underhållet och det var inget han hade tänkt att ta upp förrän han fick frågan. Vill nu ha växelvis boende på grund av pengar och inte på grund av vad som är bäst för barnen.
Fick lämna allmän plats för jag ville bara spy över honom och tårarna brände i ögonen. Missade ett stort ögonblick för dottern på grund av detta.

[Blåklint]

De lämnare som tar sig tid till eftertanke och vågar känna smärta och ångest över att saker blev som de blev har min fulla respekt. Detta trots att jag själv blivit lämnad. De flesta lämnare här verkar verkligen ha tänkt till innan de tagit sitt beslut.

Sådana lämnare som mitt x och sådan som Mi:s x verkar vara har jag svårt för. Sådana som bara lägger locket på och ger sken av att inte ha några känslor alls. Tror eller vill tro att det inte är fullt så enkelt. Hur kan man som mitt x hoppa över till ett nytt förhållande. Bilda en ny familj illa kvickt med vetskapen om att ens barn från det gamla förhållandet inte vill vara med en för att allt gick för snabbt.

Min terapeut har åtminstone sagt att det brukar inte vara så enkelt. De kan ge sken av det ett tag, men sedan kan det braka rejält då verkligheten hinner i kapp.

Tror inte heller att mitt x sitter och har funderingar om vad som gick fel varken med vänner eller ens på ett internetforum. Hans lock är nog fastspikat med spikpistol. Han har själv sagt åt mig att han inte gillar att vara ensam. Själv vet man ju att det är när man är ensam som alla möjliga tankar dyker upp i huvudet. De kan inte vara så angenäma för honom alla gånger. Bättre då att lägga skygglappar på och köra hårt så länge de hålls kvar...?

Allt oftare kommer tanken att jag nog inte gråter över honom, utan jag gråter över den jag trodde att han var. Jag är kär i en man som inte finns mer än i min fantasi. "Prestigeförlusten" svider, kanske tolkar man det som kärlekssaknad.

[Mi]

Så sant så Lucky Luke !!! Vi tänker sällan på det vi har men på det vi saknar.För mig har det varit otroligt skönt att även de som lämnar är på detta forum visar en annan sida av mitt perspektiv på det hela.Jag har förstått att mitt ex troligtvis aldrig kommer visa eller säga att det vi hade betydde något för honom men när jag läser hur ni andra har det som lämnat era ex tror jag ändå att han innerst inne måste borde ha några känslor (hoppas det iaf).Och det är utifrån det jag försöker bygga upp en framtid,vill så gärna tro att alla våra år tillsammans inte bara byggde på en lögn.

[Lucky Luke]

Hej!
Tvärtemot måste nog jag säga, har tyckt det varit positivt att få höra utifrån er "lämnare" hur era tankegångar har gått.
Tror nog att det finns plats för oss alla här på forumet oavsett vilken anledning  vi än må ha.


"Vi tänker sällan på vad vi har, men alltid på det vi saknar"

/LL

[Pessan]

Hej...på er alla

Håller med Lilla hunden....har också känt så att man inte passar alltid in i detta forum,  >:(men har även blivit hjälpt....
 
Allt det här med seperation, känslor, saknad, gemenskap.....och allt som finns med...skapar en sån förvirring i våra hjärnor som bara vill ha en förklaring, utstakad väg, veta vad som ska komma...

Men vi kan inte få förklaringen till allt och det är kanske inte meningen heller...sitter just nu i en rävsax.... som jag inte orkar förklara är så trött i huvudet..men vi ska ABSOLUT INTE klandra varandra
oavsett lämnade/lämnare.... det handlar ju om känslor, svår såna....lessamhet, och frågor ?

Saknar, längtar, sorgsen, velig, rädd, ...... Pessan

[Mi]

Vill också svara Lilla Hunden.Inget angrepp alls från min sida,men då mitt ex aldrig ens visat mig ett enda tecken på att något av det vi hade betydde något för honom gör det så ont i mig.För mig hade det räckt med en klapp på kinden eller en kram något tecken som visat att han inte är totalt likgiltig inför mig.Då han aldrig svarat på mina frågor vill jag verkligen veta från någon annan som kanske upplevt samma som mig eller gjort samma som mitt ex hur man bara kan stänga av?Jag skulle så gärna vilja förstå för att kunna gå vidare.
Hittills har jag bara läst historier från de som lämnat efter att ha kämpat så otroligt mycket för sitt äktenskap vilket jag verkligen beundrar.Jag är inte ute efter att hänga ut någon men måste få ventilera min sida av saken det är väl ändå det detta forum är till för?

Önskar er alla kämpar en God Kväll...

[Lilla hunden]

Hej Bara Jag,
njae, jag tog det väl eg inte som personligt angrepp...reagerar nog mest på att man på flera ställen "kategoriserat" lite väl hårt såsom jag läst och tolkat det iaf...
Kan också vara så att jag överreagerar pga stor anspänning just nu...