Varför tar det så lång tid??

[broken]

Varit på FR idag och vi kom inte fram till någon annan lösning. Han säger sig vilja vara villig att pröva det här ett tag motivet till det är inte samma som mitt. Han känner dock en oro över att jag inte ska vara nöjd med hans resultat. Försökte att förklara för honom att mina krav är ganska basala och jag vet att han kan klara det. Han var inte så ledsen där. Mer ledsen efteråt när vi var ensamma. Hoppas nu att det här blir till något bättre både för barnen och för oss själva.

[broken]

Har precis kommit hem. Det gick ganska bra. Barnen var trötta. Trots samtalet vi hade i går dricker barnen coca till maten och efterrätt. Sa inget. När jag skulle åka fick jag reda på att den mamma till en gemensam kompis till oss har pratat om vår separation på olika träffar. Trodde faktiskt inte att hon skulle sitta och prata om oss. Känner att jag har mist ännu en god vän. Det tog jätte hårt på mig och jag grät. Fick en kram och sedan åkte jag.
Om samtalet igår sa han bara att han fått insikt om vad gick vi inte in på.

På tal om semester så har jag tänkt noga på det. Vi gjorde en semesterresa ihop förra sommaren och det gick sådär men det funkade ändå ganska bra. Anledningen till att jag ändå kan tänka mig att göra denna resa med honom är för att jag vill åka dit med barnen men jag har inte råd att göra det själv och barnen är så olika att de bör säras på för att de ska få ut maximalt. Så för mig är han en finansiär. Finns inget hopp hos mig det har dött med alla svek.

[Lilly]

Det är även jobbigt att läsa dina texter. Det är därför ibland att man inte ses så blir det lättare för alla. Du vet "out of sight, out of mind". Det blir nog inte lätt ska jag säga om ni ska åka på semestern tillsammans. Man hamnar då i en diffus som man inte riktigt kan identifiera sina föter stå för. Så tänk genom igen. Men självklart kanske en semester blir ju då ett hopp för kanske ni enas igen.

stå på er!
Lilly

[broken]

Har inte sovit ngt speciellt i natt. Gråtit mest. Gråtit på jobbet och grät när jag kom hem. Gråter nu också. Ska snart åka upp till honom då jag lovat ha barnen åt honom ikväll. Känns jätte tufft att behöva möta honom. Tror att jag förstår hur han känner sig. Ska bli skönt hoppas jag i morgon kväll när vi varit på samtal och förhoppningsvis kommit fram till en annan lösning. Jag vill inte göra honom så här ledsen men barnen kommer först.
Kände att jag var tvungen att skriva lite innan jag åker iväg för att samla ihop mig lite.

[broken]

Han ringde och jag har precis kommit hem igen. Har haft mitt livs jobbigaste samtal. Talade om för honom vad jag tyckte kring barnen och han hade ingen direkt lösning mer än att han ska jobba på det. Det räcker inte för mig. Han har sagt det så många gånger förr. Hans löften räcker inte och det sa jag till honom. Han ville inte gå
 med på att låta barnen bo hos mig och han bara ha umgänge och sedan bröt han ihop. Det var så fruktansvärt att se honom så ledsen och jag förstår precis hur han känner sig. Kunde bara säga att jag hoppas att det finns en annan lösning där vi båda kan känna oss nöjda och som är bra för barnen. När jag skulle gå så gick jag upp en sväng till barnen bara för att få höra dom. Han hade plockat ner bröllopskorten igen. När jag kom ner sa han att han hade plockat ner dom för att han inte orkade att titta på dem och sedan bröt han ihop igen och klamrade fast vid min hand och sa "hur kunde det bli så här fel". Det enda svar som jag kunde ge var att nu kan det inte gå mer fel. Nu kan det bara bli bättre. Han vill trots allt forfarande åka på semester tillsammans med mig och barnen vilket jag ändå tolkar som att han inte skyr mig som pesten.

jag vill inte vara med om detta

[broken]

Grät på jobbet idag. Vill inte det här längre. Ska på samtal på onsdag och vi har inte pratat igenom någonting. Måste hålla mitt fokus på barnen och inte tänka så mycket på hans känslor men det är inte så lätt då jag vet hur jag skulle reagera. Vill att barnen ska ha sin pappa och det kommer han att ha men min känsla av att han inte ska stå för vård och uppfostran står fast men det är inte kul. Vi får väl se om han hör av sig i kväll.

[broken]

Träffade honom idag då dottern hade sista träningen. Det var tungt. Kände att jag hade jätte mycket känslor för honom idag. Hade svårt att hålla tårarna borta. Såg hur låg i för att göra ett gott intryck när det gäller sin närvaro kring barnen. Men jag känner att jag står fast vid mitt beslut om att barnen ska bo hos mig och det gör ont. Ska på samtal på onsdag om detta men han vet inte fullt ut hur jag tänker då han skjuter upp vårt samtal. Hade tårar i ögonen när jag hoppade ur bilen och dottern märkte det och hon började ställa en massa frågor för att dra ut på tiden. Bland annat frågade hon varför jag inte vill vara vän med pappas nya vän och vad svarar man på det. Kunde inte ge henne något svar. Såg på henne att hon var lite nedstämd när de åkte. De skulle säkert åka till henne nu.
Drömde i natt att han hade ångrat sig och ville att vi skulle flytta till annan ort och börja om på nytt och jag blev så glad och vi letade aktivt tillsammans efter ett nytt hus och när jag satte mig i bilen i morse med honom jämte mig kändes det som om drömmen var sann så jag fick sitta och övertala mig själv att allt bara var en dröm. Han vill inte ha mig tillbaka.
Dottern skrev brev till mig idag om att hon saknade sin mysiga mamma. Sa att jag saknade henne också om hon bara visste hur mycket.
Det är ju fn att man fortfarande ska ha en massa känslor kvar. Ibland önskar jag att de inte fanns där för då skulle det vara lite lättare att leva.

[broken]

Usch och blä!
Var ute med jobbet i går och med alkohol i kroppen kommer alla känslorna. Ett osmart sms gick iväg i går kväll och idag sitter man här med lite ångest. Pratade med honom först i telefon igår och det gick ganska bra och sedan möttes vi för att byta lite saker. Tyckte lite synd om honom och grät när jag gick därifrån. Han såg så hjälplös ut.
Vi har bestämt att träffas för att prata innan tid på FR och det är i början av nästa vecka. Undrar när det ska bli av?

Fått ut mig lite i alla fall

[broken]

Jag känner väl inte att svärmodern har vänt mig ryggen och hon är mycket svag för sin son och gör allt han ber om utan en tanke på annat än att hon hjälper honom. Vill alltid bjuda på fika och har till och med erbjudit sig att värma mat åt mig.
Nu i helgen har jag barnen och jag hade sett fram emot att vara aktiv med barnen vad händer. Jo ryggskott (lagen om all jävlighet). Sitter nu tämligen förlamad. Tur att jag uppfostrat barnen till att hjälpa till i hushållet när så krävs och de tar sitt ansvar på allvar. Igår träffade jag exet. Äldsta barnen hade hockeyavslutning och yngsta barnen var med pappa då jag inte tyckte att det var lämpligt att han tillbringade två timmar i en simhall men en liten stund kunde han vara där så pappa fick se hockematchen. Han kom inte. Blev ledsen för för äldsta barnets skull. Efter det var det föräldra möte och genomgång inför nästa säsong. Inget intresse från hans sida utan jag ställde frågor och försökte tillsammans med tränare komma fram till bra lösningar.
Yngsta barnen blev jätte ledsen efteråt och då kompenserar han igen. Kan jag få bjuda er på middag. Viss, smidig lösning för mig som hade ont i ryggen och taskig ekonomi. Sedan var han snabbt härifrån, hade ju så mycket att göra, hinner ingenting. Inte konstigt när man aldrig är hemma. Ilskan har lagt sig lite men jag börjar mer och mer få känslan av att han är otrogen och det är inte roligt när man får signalerna via barnen.

[Vilsa]

Jag vet precis hur skogstokig du känner dig broken. Mitt ex (och hans familj ska tilläggas) har under vår separation behandlat mig allt annat är mamma och förälder. När det är något som rör barnen så kontaktar han inte mig i första hand utan sin syster eller sin mamma. Jag är inte nummer ett i det läget och detta har jag tagit mycket hårt. Inte nog med att man förlorat den man älskade, att leva med barnen varje dag, sitt hem, sin trygga ekonomi, sin hälsa, utan också min rätt att få vara förälder i alla lägen. Jag känner mig dubbelt, trippelt sviken och har blivit sjuk och dålig av dessa nedriga människors brist på medmänsklighet. Kan inte fatta att de (systern och mamman ) arbetar med människor hela dagarna. Innan hade vi en bra relation och därför faller jag djupt nu med denna "behandling" ifrån dem. Jag far illa av dessa människor numera, så jag har blivit tvungen att bestämma mig för att jag inte ska träffa dem. Tycker ni det är konstigt? Näe, det finns så många andra som vill mig gott istället.

[broken]

Är så arg så att jag kokar snart över. Fick samtal i dag då han ville prata om barnen inför morgondagen. Det han ville var att berätta att sonen hade ont i magen och lite feber. Jaha? Ja han sover hos farmor. Hallå har han inte en mamma? En av de få överrenskommelser som vi hade när vi separerade var att en förälder är hemma när barnen är sjuka. Barnen kan vara hos farmor dagen innan de kan gå tillbaka till dagis. Det är fullt tillåtet att fråga den andre förälder om det är lite körigt på jobbet. Men det hade han förstås glömt och började prata om att jag hade ju så dålig ekonomi nu när jag är sjukskriven blablabla. Jag var så heligt förbannad på honom i telefonen och ställde flera frågor som han inte kunde svara på eller som jag fick dra honom ur och han blev förbannad på mig och jag ja jag vet inte. Försökte att få honom att förstå att det är allvar just nu och kan vi inte lösa denna konflikt så kan vi inte ha gemensam vårdnad om barnen. Tugg tugg i andra ändan. Jag blir skogstokig! Fan det är han som har lämnat mig och det har varit jag som har sett till att samarbetet har fungerat och tagit tag i det när det inte fungerar och han har hela tiden haft filosofin allt ordnar sig/allt löser sig. Vad ska jag göra? Vill ju så gärna för barnens skull att vi ska ha en fungerande relation där vi kan lita på varandra. Just nu är min känsla så stark att barnen SKA bo hos mig tills  han känner att han vill se till barnens bästa för enligt mig gör han inte det just nu.

[broken]

Första dagen som jag inte har träffat barnen på länge. Orkade inte ringa och säga godnatt idag mycket då jag inte vill veta var de är och lite rädd för att han ska tro att jag kollar honom. Skickade bara ett sms om att krama barnen från mig. Saknar dom så mycket men snart är det fredag och då är dom mina igen och jag längtar så mycket. Hoppas bara att jag inte får två vrak utan två rätt pigga barn.
Känner just nu att jag inte vill träffa honom, inte prata med honom i telefon. Undrar om mina känslor för honom är på väg att försvinna? Vet inte om jag vill det igentligen? Vet att jag inte vill ha den man som finns just nu.
Känns tomt och konstigt.

[canis]

Heja Broken
/U

[broken]

Har nu läst alla nya inlägg i forumet och skulle så gärna vilja skriva något till er alla men jag finner inga ord mer än en massa känslor som bubblar upp i kroppen.
Idag har jag tränat (lovat mig själv att träna tre gånger i veckan) Tagit hand om barnen ett par timmar. sonen berättade dock när jag hämtade honom att de hade varit hos henne igår efter det att pappa hämtat dom. FN var det var nära att jag började att gråta. Klockan var över sex och de åker iväg men de kanske sov över där vad vet jag. Tog i alla fall tag i mitt liv igen och plockade fram känslan från gårdagen då jag var en toppen mamma och hade den med mig hela tiden som de var hos mig och vi hade det trevligt.
När pappan kom så ville först inte sonen följa med men fick en muta och då följde han med. Glatt berättade han att han hade satt in sina papper i pärmar. Precis som om omsorgen för barnen blr bättre av att ha papper i pärmar? Nej skit i honom nu. Han ska jvla inte förstöra mitt 2009 för det här är mitt år och jag ska leva ett gott liv och må bara bättre och bättre och jag kan honom och jag vet hur han fungerar så previs som jag läste i ett annat inlägg om att tänka hemska tankar om sitt X så är väl inte mina tankar så hemska men jag ska må bättre än honom och vara stabil.
Kramar till er alla där ute.

[alaao]

Stor kram till dig. Är glad att du fick känna på ditt gamla pigga jag idag.
Mitt ex beteede sig också märkligt, där var det iof sig hans som var sur och otrevlig och nästa dag trevlig precis som om inget hänt. Fast han har varit konstig sen han lämnade mig och är inte alls den man jag delade livet med så många år. Konstigt så en människa kan ändra sig. Lycka till med allt.