Helvetesresan påbörjad

[snickarn]

Ester, som svar på din fråga har jag inte haft ork att skriva, tycker att allt rasar runt ikring. Har fått omkullkastad ekonomi som en liten "bonus" oxå. Men jag kommer snart tillbaks hit o skriver av mig lite.....

[ester]

Snickarn hur har det gått för dej? Har inte sett dej härinne på länge.

[Lilla hunden]

Jag har skickat in ansökan om fullföljd. Maken ville såklart inte skriva på. Huset är ute till försäljning och det är visning efter påsk. Maken missar inte en enda chans att skuldbelägga mig och försöker förhala allt så mycket han kan. Bodelning ligger framför oss och det känns som ett "berg" att bestiga...så mycket ångest jag känner inför det här. Tror att det kommer att bli det jobbigaste hittils. Har liksom tappat bort känslan av att det kan finnas ett liv när allt är klart som jag mår bättre i....Tur att jag har min "terraputt" att gå till, hon brukar kunna få mig på banan igen...och så ni alla såklart :-)

Önskar er alla en så skön påsk ni kan ha 

[ester]

Kanske en vettig idé att Du börjar om på nytt Snickarn. Att gå i det gamla plågar en bara. Jag börja känna att jag faktiskt har ett liv utan honom. Kanske beror det på att våren har kommit, alltid lättare när mörkret försvinner och vi går in i en ljusare och varmare tid. Hon har kanske också gått vidare då som du säjer, hon vägra prata med dej ibland. Har förstått  på min fd man att han också har det jobbigt. Vi träffades i helgen för att göra upp den sista biten av det ekonomiska.Den praktiska biten har gått helt utan problem. Denna gången var det lättare att träffa honom.Har under dessa månader insett mer och mer att vi levde i nån sorts trygghet men kärleken var nog inte så påtaglig. Man får en chock när man plötsligt lämnas tar tid innan man fattat vad som hänt. Men Du Snickarn hoppas Ni nu rett ut mer vad gäller boet. Kanske är allt avklarat så Du kan gå vidare. Bäst om man snabbt kommer överrens om det också så man inte får mer bekymmer. Han och jag delade allt lika det var inga bekymmer. Det är ju bara praktiska saker.Har ett tips till dej. Åk en sväng utomlands, det ska jag göra i april.Må så gott Du kan.Kram.

[snickarn]

  Fortfarande berg o dalbana, men det har skett en ändring i allt, ibland så vägrar hon prata med mig och nu har jag tagit upp kamratskapen med några gamla vänner som jag inte träffat på över 25 år- och då fick jag skäll för det när hon äntligen talade med mig. Det är mycket nu som blir infekterat. Nej , jag ska nog lyssna på dig Ester o försöka avsluta så mycket som möjligt. Jag vet inte ens om jag vill ha kvar lägenheten. Just nu mår jag rent ut sagt för jävligt, det känns som om jag backat flera steg. Ha det så bra ni kan ha det.

[Mi]

Idag fick jag en riktig dipp....Det var ganska länge sedan nu.På förmiddagen skulle ena barnet ha uppvisning i gympa med efterföljande fika.Exet har inte träffat barnen på en hel vecka,detta till trots fick jag påminna om händelsen.
Han kom men absolut ingen äkta glädje över att se sina barn fanns där,han hann tom fräsa åt ena barnet då denne inte lyssnade på en tillsägelse på en gång.Barnen ville att han skulle följa med oss hem efteråt för att visa en sak de gjort,men de fick nobben direkt.En annan dag blev svaret.

Jag vet att det är hemskt att tänka särskilt då han bedyrat så många gånger att det bara är mig han inte älskar,barnen betyder allt för honom.Men jag tror faktiskt inte det,jag tror att han vill älska sina barn men jag tror faktiskt inte att han gör det på riktigt.Han lämnade faktiskt inte bara mig han lämnade även sina barn,i flera månader höll han sig undan_inga-länkar har han dem varannan långhelg,men jag vet faktiskt inte om han gör det för att han vill det eller för att han känner att han borde.
Det värsta av allt är att jag känner inte igen honom längre,hans forna jag är borta.Hur kan en människa förändras så totalt?

[ester]

Snickarn..Nej det är svårt att veta hur man ska få livet att fungera bäst. Men i och med att min man inte hör av sig har jag bara att tänka att mitt liv måste gå vidare utan honom. Det är väl bra att man kan vara vänner men det måste vara svårare att ta steget ut i nya livet om man har daglig kontakt och kanske har Du känslor kvar till henne. Du måste nog ta tag i det där att dela boet. För mig gick det smärtfritt vad gäller den biten. Vi var helt överens att dela allt lika. Det är ju bara praktiska saker som går fort att avsluta.Jag har haft mycket hjälp av forumen som finns här på nätet. Träffat många fina vänner som gett mig råd och stöttat mig här inne. Kanske man en dag även kan känna glädjen i att finna en ny vän men just nu vill jag bara ha mina  vänner.  Jag tycker du ska ta tag i allt det som gör ont. Se till så hon och du ordna upp allt det praktiska. Är Ni skilda ännu eller bara under seperation. Jag tog ut skiljsmässa direkt och det gick fort. Jag kunde inte behålla vänskapen till min man men har man den förmånen att vara vänner klart man ska vara rädd om den. Om du känner en berg och dalbana nu så blir allt lite lättare sen. Nu sitter jag och ger dig goda råd. Men jag har en bra dag i dag och då tänker jag positivt och så känns det att våren nalkas och då blir sinnet positivt ett tag. Men det går som sagt upp och ner.

[Mi]

Jag tog bara fasta på en sak du skrev snickarn,,,hon har varit min bästa vän i 25 år det slänger man inte bort bara sådär.Mitt ex och jag levde ihop i 17 år han sade alltid att jag var hans bästa vän..Trots det hade han inga somhelst problem att lämna både mig och våra barn med bara 3 dagars varsel (ingen hade en aning om det allra minst jag)..

Jag vet att jag aldrig kommer få svar på min fråga hur man bara kan lämna allt,vet att det bara är att acceptera och gå vidare...men ändå ,längst därinne så gnager det i mig var inte ens bästa vän i 17 år mer betydelsefull än så?

[snickarn]

........egentligen inte......(skulle det stå)

[snickarn]

Hej Ester, jag vet egentligen vad som är bäst. Jag har kontakt med henne dagligen, och det kan kännas för jävligt det också, det blir aldrig nåt avslut. Jag vet ju att hon aldrig kommer tillbaks, hon har sagt det åt så många innan hon nämnde nåt till mig. Men eftersom vi ännu inte delat upp boet går jag omkring här i ett ingemansland o det är jobbigt. Jag måste få börja om på nytt o hitta glädjeämnen i mitt nya liv, men mitt i allt så är/var hon min bästa vän i 25 år, det slänger man inte bort hur som helst, jag vet bara att det liv jag lever nu är en berg o dalbana i nån sorts konstgjord andning. Oftast är det ett helvete, jag vill bara vara glad igen.

[ester]

Jag förstår hur du känner dig. Jag fick korgen av min man efter 28 år. Han sa bara att nu vill jag börja ett nytt liv och sen var han borta.Tycker det var egoistiskt gjort. Jag hade inte en gnutta aning om  detta. Har ett helvete att gå vidare i livet. Man är ju inte ung längre och livrädd att bli ensam resten av livet. Ja det är inte lätt till alla stora helger ,då kommer ensamheten krypande.Du Snickarn, har trots allt kontakt med din fd livspartner, jag har ingen kontakt alls. Han ville bryta för gott. Kanske är det trots allt det bästa. Att inte bli påmind. Jag vet inte. Hur känns det för dig att ha den kontakten? Tycker det skulle vara svårt att höra rösten varje dag. Fast jag längtar också efter den många gånger. Jag har jobbat mycket för att glömma, pysslat i mitt hus men det har snart gått 8 månader och tomheten är ännu total. Det känns skönt att detta forum finns. Har inte pratat nåt här förrän nu. Har inte orkat. Men tack för att Ni finns här. Tillsammans kanske vi kan hjälpa varandra till något bra......

[mamma mu]

hej snickarn. trevligt att höra nåt från dig. Det tar bara en sån otrolig tid dethär..Jag räknar också månader och hoppas att jag skall vakna en morgon och känna mig glad, lättad, omtyckt, mm, men inte har den ännu kommit..Joo, mår bättre visst, men som du sade att livsglädjen den vill inte riktigt komma ännu. Var tydligen rätt så beroende av min x. Tänk att inte kunna göra en enda resa med honom mera..nåjaa..nog skall det bli bra för oss också nån dag! Har ju också lite tokigt förhållande till honom, träffas mycket och har nästan daglig kontakt med sms. Men har ju valt själv att ha det så..Inte vill jag mista min livskamrat o goda vän. Må han nu ha sin nya men..sådant är det. Kämpa på du nu bara och sköt om dig själv..

[snickarn]

Det har nu gått snart 5 månader sen min fru lämnade mig. Som jag förstod blev jul o nyår ett rent helvete, och den här långa vintern gör inte saker roligare. Visst, vi pratar med varandra varje dag på telefonen, det är nog mest jag som ringer eftersom jag fortfarande står väldigt frågande till allt, tycker att vi kunnat kämpa lite. Man slänger inte bara bort 25 år tillsammans.....tycker jag. Vi har inte förrän nu börjat på allvar o ska dela på prylar m.m. Och det känns som om allt börjar om från början, vaknade i morse med en väldig, enorm ångest över allt och bara gråter när jag tänker på allt. Går fortfarande halvt sjukskriven och går medicinerad tillsammans med att jag går på samtalsterapi o även avslappning. Och mitt i allt så har ju ekonomin rasat ihop totalt också tack vare detta. Och som egen företagare hamnar du långt utanför något skyddsnät. Framtiden känns totalt värdelös, har inget att kämpa för känns det som. Allt är bara ett stort förbannat svart mörker igen. När ska man må bättre o hitta livsglädje?

[Johnnyboy]

Hej!

Du kan skicka in fullföljd ändå med bara din namnunderskrift.
Det går igenom i alla fall, tar bara något lite längre tid.

Kram och kraft åt dig/er!

/J

[Lilla hunden]

Oj länge sedan jag skrev ngt här i min egen tråd..
Det har hänt massor, inget positivt tyvärr....Det senaste är att betänktetiden gick ut i början av mars...maken tänker inte skriva på om fullföljd... 
Blir ännu tröttare, nästan förlamad av det...fattar inte hur han tänker?? kan inte få det till ngt annat än att det är för att "krångla" med mig så mycket som det bara går i ren illvilja..

Går hos terapeut vilket är tur för det gungar verkligen i min värld...vet inte hur jag skall orka riktigt..