Bo ihop under tiden !! går det?

[TheMan]

Hej alla!

Nykomling= snart nyskild.

Fick av min fru redan för ca två månader sedan att hon vill att vi skulle skiljas.
Vi är ett par sedan 20 år och har två barn 12 samt 14. och visst har vi som alla andra haft upp och ner perioder.
Men vi har alltid lyckats lappa ihop det.

Men nu var det på allvar enligt henne.
Jag bad om att vi kanske skulle ta hjälp (familjeterapi etc) med att reda ut detta innan vi löpte linan ut så vi bägge visste varför (hennes förklaring var och är luddig, typ : vi haft vår bästa tid, massor av gamla olösta gräl etc men inget precist, och med ovilja att gå in i detaljer) och att vi hade provat allt innan barnen blir drabbade av detta vuxenval

Men efter många samtal och diskussioner under en månads tid, så förstod jag att detta var för henne det som kändes rätt att göra. Så jag accepterade hennes val och lät gå med på att skiljas.

Det är nu det konstiga sker efter ett litet tag, jag börjar leta nytt boende då hon vill behålla vår gemensamma bostad, hittar ett nytt och frågar ännu en gång om det är detta hon vill och om jag verkligen skall ta en ny bostad, svaret blir, citat” ja om det känns rätt för dig! Jag skriver på köpekontraktet. Men kan inte ta över det ny förränn efter årsskiftet.... puh tungt när allt är klart i skallen.

Jag föreslår för frugan att vi för att undvika slitningar under tiden fram till min flytt ( vi är överrens om delad vårdnad och att vi skall ha en framtida bra kontakt för barnens skull) kanske borde se över möjligheten till att vi hittar egna tillfälliga boende varannan vecka utanför den gemensamma bostaden så att barnen kan vänja sig successivt i sin hemmiljö innan det sker skarpt.

Men här är det stopp, hon tycker att jag kan flytta ut varannan vecka (eller helt) och/eller bo med henne varannan!! hon säger sig inte ha några problem med att bo tillsammans med mig under tiden.

Men det har jag! för hon är fortfarande snygg, sexig och det finns i mig känslor kvar som jag inte vill känna, jag vill påbörja min separation från henne känslomässigt och kan inte göra detta när vi bor ihop.

Samtidigt vill hon inte att vi skall påminna barnen om att vi skall skiljas (barnen har fått reda på våra tankar för ett par veckor sedan) utan att vi skall ta diskussionerna när dom sover eller inte är hemma. när jag försöker ta upp frågor runt skillsmässan, går hon och säger att det får vi ta någon annan gång, barnen är vakna!! ( i annat rum)

Hur kan detta fungera!? Har någon erfarenheter eller tankar som kan ge mig lite styrka, jag känner mig tvekande och känner att detta kan bli det sämsta valet som görs ( om vi bor ihop) och att vi riskerar vår framtida umgänge.

Och är det ett normalt tänkande från den som vill skiljas i och med att hon tagit sitt beslut långt innan jag fick detta till mig.

Soon lonly!

[mamma mu]

Min man lämnade mig för en annan 1.6 Vi bodde tillsammans ända till slutet av augusti. Han var hemma, vi hade sex och jag gjorde allt jag kunde för att få honom tillbaka. Han var alltid emellanåt hos sin nya. Förstår inte nu hur jag orkade. Nu efteråt så borde jag ha förstått och kastat ut honom men man gör ju allt efter 25 år tillsammans. Nu bor vi nära och är goda vänner för det mesta. Tungt har jag det men tror inte att det blir bättre att dra ut på allt. Lidande blir bara längre. Kämpa på

[undran]

Det är många år sen jag skilde mig men då gjorde vi så att vi bodde varannan vecka i huset för att vår dotter skulle slippa störas, vi klarade det över ett halvår. Det jag med facit i hand kan säga, hade ngn av oss träffat en ny hade det inte fungerat. Nu fungerade det bra och vi har varit vänner hella min dotters uppväxt.

Nu sitter min dotter i samma sits, och hon vill göra lika för sin dotter. Jag som sitter på utsidan har ont i magen för jag ser hur dåligt pappan mår fast min dotter tror annat och han säger annat. Då tänker jag, var det så för oss med fast jag inbillade mig att allt var bra?

Min dotter har dessutom träffat en ny, jag blundar, vill inte veta, hoppas att det inte håller. Inte snällt men jag vet att jag var snabb och träffa en ny, det var bra då men höll inte. Varför kan man inte lära barnen att inte göra om misstagen?

Och som slutsvar, barn mår ofta bättre om vi pratar med dom och dom får vara med och bestämma, hör vad barnen tycker innan ni bor i hop och pendlar. Lycka Till

[mammanna]

Hej!
Jag är själv ganska nyskild och har bott själv i ca 3 månader.Nu var det ju så att jag ville skiljas från min man och inte tvärtom.
Från det att jag ville skiljas till jag flytta så bodde jag och min man ihop i 4 månader, och det var ganska påfrestande.Framförallt för att jag bestämt mig och det kändes liksom fel ,man vänta bara på att flytta. Min man gjorde allt för att vi skulle fortsätta tillsammans med det tyckte jag bara var jobbigt.
Jag tycker inte det är någon bra ide att bo tillsammans för länge när den ene parten bestämt sig för att skiljas för det blir så konstigt stämning.
Känn efter riktigt innan du beslutar något.

[Thirrin]

Hej!
Jag är själv ganska nyskild och har bott själv i ca 3 månader.Nu var det ju så att jag ville skiljas från min man och inte tvärtom.
Från det att jag ville skiljas till jag flytta så bodde jag och min man ihop i 4 månader, och det var ganska påfrestande.Framförallt för att jag bestämt mig och det kändes liksom fel ,man vänta bara på att flytta. Min man gjorde allt för att vi skulle fortsätta tillsammans med det tyckte jag bara var jobbigt.
Jag tycker inte det är någon bra ide att bo tillsammans för länge när den ene parten bestämt sig för att skiljas för det blir så konstigt stämning.
Känn efter riktigt innan du beslutar något.

Jag vill också skiljas (lämnade huset för 1 månad sedan) och jag har valt att inte bo i huset så mycket, då det är lättare för oss att umgås när vi väl ses. Har goda vänner som jag lånar ett rum hos, så jag kan välja hur mycket jag vill vara i huset resp hos vännerna.

Märker att x-et tycker det är bra att ses när jag väl kommer dit, och vi kan då ha en bra kommunikation, och barnen tycker det är kul när jag överraskar med besök ibland.

[funderaren]

Precis detta funderar jag på med!
Kan man tillfälligt hyra en etta där man får turas om att bo.... Går nog inte i långa loppet, men ett tag. Problemet är att jag vill bo kvar i huset (som jag säkert inte har råd med själv...) och jag vill vara med mina barn alltid!! har funderat på att "erbjuda " min man att bo borta varannan vecka och bo i huset varannan.
Jag inser att jag måste förklara.
Jag tror att min situation låter konstig. Jag har ett längre tag funderat på skilsmässa då min man aldrig vill ha sex, ofta är trött, tjurig och ilsken på våra barn. Detta har gjort att jag ständigt varit i "tjänst" för att skona barnen från hans ilska och gett honom möjlighet att komma ifrån för att vila. Hur har jag kunnat leva i detta??
Det lustiga i det hela är att det nu är min man som tagit upp skilsmässofrågan - han tycker att han får för lite tid för sig själv?? Han är ju ändå inte singel utan en familjefar. Jag hade inte i min vildaste fantasi kunnat se det som att HAN inte fick sin tid, jag som springer här och curlar. Nu är det ju det här med barnen. Klart att de ska ha sin pappa... men jag har inte fulla förtroendet för honom. Hur ska han klara det utan att göra dem illa i sina utbrott att jag backar upp och medlar( Han har aldrig slagit, men han kan bli högljudd och hårdhänt, det räcker...). JAG klarar mig absolut utan honom. (Jag önskar ibland hemska saker som jag inte vill uttala högt) Därför tänkte jag att jag bor kvar i huset och han får bara komma när han är pigg och positiv till att vara med oss. Vår relation är slut allafall och jag vet ingenting om hur man gör, vad man gör, VAD säger man till alla runti kring.... Detta tar kraft, men helt ärligt så visste jag väl sedan länge att dennna dag skulle komma. Har jag någonsin varit så däre himlastormande egentligen... Nja.
Nu har jag snurrat färdigt. Kan någon snurra ut mig ur detta grubblande

[MJK]

00000000000000000000000000000000000000000000000000

[AMB]

Ja, det går. Beroende på hur goda vänner man är i vardagen innan. Jag bröt 1 jan 2011 efter 19 år tillsammans och 3 barn. Det var mycket smärta den första tiden. det är ju för sjutton ingenting man gör ogenomtänkt. Bryter upp en familj.

Det tog ju ett tag innan jag hittade bostad, bodelning och allt annat var klart. Jag vill tillträde till mitt boende i maj och i slutet av juni flyttade jag ut. Det var jobbigt men det fungerade. Trots att han var väldigt ledsen också för det som skedde.

MEN, vi tvingades hålla sams. För barnens skull. Vi var bägge hemma varje dag och fanns där för barnen om de undrade, när dem var ledsen etc. Vi tvingades hålla en gemensam grundinställning och den gjorde att vi nu har en väldigt god relation. Vi pratar i princip dagligen. Har ju som sagt varit vänner länge och skaffat barn ihop. Det är en del att fixa med.
Barnen mår bra. Så bra de kan må ialla fall.

Jag tror vi har en bra relation idag (fungerande) just för att vi var tvungna att bo ihop så länge efteråt. Jag är idag glad för det. Men vad vet man beror på vad. Självklart hade det varit annorlunda om någon av oss träffat någon ny... Men ändå. Det gör ont, men det går!

Lycka till.