|
När man lever ihop blir det ibland problem i förhållandet.
För en del blir det djupgående kriser. Likgiltighet eller ständiga bråk grusar
förhoppningarna om en livslång gemenskap.
Arg, besviken, ledsen och med en känsla av
misslyckande frågar man sig om man vill fortsätta att leva tillsammans.
Men att bestämma sig för att bryta upp ur ett förhållande att skiljas är ett
av de svåraste besluten i en människas liv särskilt när det finns barn i förhållandet.
För barn är det svårt när föräldrarna går skilda vägar. Därför finns det all anledning
att anstränga sig för att lösa problemen och se om det går att fortsätta att leva ihop.
Innan man bestämmer sig behöver man reda ut hur förhållandet är: Vad är det som är dåligt
i förhållandet och vad är det som är bra? Är det dåliga något vi kan ändra på tillsammans?
Vill vi det? Att hålla ihop enbart för barnens skull för sällan något gott med sig.
Barn tar skada av att leva i en atmosfär fylld av spänning, bråk eller likgiltighet.
Ibland kan en separation förbättra situationen för alla när den väl är genomförd,
under förutsättning att föräldrarna kan komma överens om var barnen ska bo och hur
umgänget med den andra föräldern ska ordnas.
Separationskrisen
En separation innebär förluster och stora förändringar. Man måste hitta en ny livsform,
och då är det lätt att tappa fotfästet i tillvaron. Ensamhet och ovisshet skrämmer liksom
oro för de ekonomiska följderna. Kanske har den ena länge tänkt på att bryta upp medan den
andre är oförberedd och chockad.
En kris har ett visst förlopp. Det gäller både vuxna och barn. Först förnekar man det som
hänt eller ska hända. Efter en tid måste man öppna ögonen för verkligheten. Då kan man
överväldigas av sorg eller vrede. För att lindra smärtan skyddar man sig på olika sätt.
Många förvanskar verkligheten. De kanske skyller allt på andra och far ut i anklagelser
mot sin före detta partner. Andra tar på sig all skuld själva. Många blir deprimerade och
får svårt att sova.
Så småningom, kanske efter samtal och funderingar ihop med andra, kommer insikten om vad
som lett fram till separationen. Man kan acceptera sin situation och erkänna de känslor
som den väcker. Man börjar också se framåt.
Till sist blir det som hänt en del av vardagen. Ärren finns kvar men det behöver inte
vara något hinder i det fortsatta livet.
Självkänslan återupprättas. Man kan bättre förstå
sig själv och andra. Att ha klarat av en kris ger stärkt självförtroende.
Men alla skilsmässor/separationer får inte det här gynnsamma förloppet. Man kan fastna
i hat och bitterhet. Det blir svårt att samarbeta om barnen, och de drabbas allra hårdast.
Ibland räcker inte det stöd man får från vänner och anhöriga. Man behöver hjälp för att komma
vidare. Då kan man vända sig till socialtjänsten (familjerätten) eller familjerådgivningen.
Författaren till denna text har inte skyddat den.
Det är fritt att kopiera texten. Orginaltexten är hämtat från
Socialstyrelsens hemsida.
Du hittar orginaltexten
här.
Socialstyrelsens har skrivit en broschyr om skilsmässor som också
innehåller denna text.
Du kan ladda ner denna broschyr
här.
|
